Myror I Rumpan. . .

Är fylld med känslor och tankar men känner mej ändå tom (?) .
Ena stunden hög på livsglädje och energi men ganska snabbt faller jag tillbaka till deppandet.
Misstror folk och tror att alla vill mej illa, är de så jag ska vara hela livet?
Jag går miste om så mycket genom att vara så som jag är.
Hela livet rinner ur mina händer.

Förhoppningsvis, om allt går som de ska så åker vi utomlands i slutet av april.
De skulle göra så mycket gott inom mej. Och negativ som jag är så tror jag ju inte att resan kommer att bli av,
alltid är de nånting som krånglar. Ledighet eller pengar..
De sistnämnda är ett rätt stort problem.

Nu ska jag göra ett ryck, göra nånting vettigt av den här dagen.
Funderar på att göra nånting som jag inte har gjort sen jag va 11 - 12 år,
gå på badhuset. Haha!
Dels är jag överkänslig mot klor men de som varit mitt största hinder är ändå självförtroendet.
Jag måste försöka, vill kunna leva ett normalt liv. Vet att jag är långt ifrån snygg men de finns dom som ser en aning värre ut än mej som går på badhuset,
så varför ska inte jag kunna göra de?
De är nyttigt för mej att prova, funkar de inte så är de ju så men jag måste iaf försöka.
" Utmana dina rädslor "





image25

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

Din e-postadress: (publiceras ej)

Din blogg/hemsida:

Det här vill jag säga:

Trackback
RSS 2.0