Med facit i hand är jag glad att jag överlevde!
Hur oturs drabbad får man vara som människa egentligen?!
Som jag skrev i förra inlägget så har vi spenderat natten, närmare bestämt sju timmar,
på akuten. Varför undrar ni? Bilolycka svarar jag.
Vi va påväg hem från hundkursen när det inträffade.
Jag satt som vanligt i fram på passagerarsidan, pratade i mobilen med Viktors pappa när det plötsligt smällde på min sida. Uppfattade inte riktigt vad som hänt men sa till Viktors pappa att "Vi har krockat, jag måste nog lägga på nu. Hejdå!"
När jag fattade vad som hänt vart jag ursinnig! Kände sån ilska samtidigt som jag kände mig orkeslös. Försökte kliva ur bilen men det gick inte, jag fick inte upp dörren!
Det måste ha varit chocken för tanken att klättra över sätet och kliva ur på förarsidan fanns inte, jag fick panik och undrade hur jag skulle komma ut.
Jag vart sur på mig själv för att jag hade tagit mina gummiboots och inte puma skorna,
hur fasen skulle jag lyckas sparka sönder vindrutan/framrutan med ett par mjuka skor?!
Lite komiskt såhär i efterhand...
Fortsättning följer, nu ska jag vila mina två blå en stund.
Kommentarer
Trackback
