Jäkla byracka!

Det som var tänkt att bli (och började) som en skön eftermiddags promenad slutade med att jag med raska steg halvspringer hem och är på världens
sämsta humör med en skamsen hund hack i häl!

Elsa gick fot och var så duktig när vi promenerade på vägen som leder oss in i skogen och ut på åkrarna. Jag kände mig avslappnad och släppte lös henne på åkern som vanligt. Hon har varit klockren på inkallning sista tiden.
Säg den lycka som vara för evigt... idag vägrade hon komma på inkallning och stack iväg utom synhåll.  Hon var borta en bra stund och jag kände paniken
växa inom mig. Tillslut dyker hon upp som att ingenting har hänt,
ser så fånig och dum ut som bara en pudel kan, och efter många om och men
så lyckades jag på något vis fånga in henne.

Elsa min Elsa...



Vackra färger och fräsch luft. Underbara höst!


Vägen som leder oss till skogen och naturreservatet kändes 
nästan lite magisk och kuslig idag, sagolik.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

Din e-postadress: (publiceras ej)

Din blogg/hemsida:

Det här vill jag säga:

Trackback
RSS 2.0