Någon som känner igen sig?
Det som cirkulerar mest i huvudet på fröken Prim just nu är Viggo. Viggo Viggo Viggo! Tänk om han blir retad när han blir äldre? Tänk om han ärver min ADHD och mår dåligt av det? Tänk om han tycker att jag är en dålig mamma? Tänk om någonting allvarligt eller tragiskt händer honom? Tänk om han hamnar i dåligt sällskap? Listan på "tänk om" kan göras lång.
Alltså jag kan bli tokig på alla dessa tankar och "tänk om"! Bara tanken på att någon skulle vara dum mot Viggo, eller att han råkar ut för någon olycka, skapar en grym ångest inom mig och jag börjar nästan gråta. Sök hjälp tänker ni säkert...
Jag har lovat mig själv att inte bli någon dryg och överbeskyddande mamma men jag börjar ju fundera hur tusan det ska gå framöver när grabben växer upp. Haha! Tur att jag har Viktor som kan dra ner mig på jorden när jag svävar iväg upp i det blå! Mina två V:n är det bästa jag har! ♥
du! jag är exakt likadan! Jag tänker ofta; "Vadfan har jag gjort mot mig själv? Nu kommer jag vara orolig hela mitt liv! Är detta verkligen en bra värld att växa upp i? Det blir ju bara värre och värre.."
Jag är livrädd att någon ska misshandla min goding, att han ska vara på fel plats vid fel tillfälle, att han ska bli mobbad eller att någon äcklig jävla pedofil ska ge sig på honom <- jag har varit med om det så jag kanske är lite extra nojig pga det..
Sv: fyfasen vad jobbigt.. Vilken otrolig tur att ni fick lille Viggo! Hur gör ni nu då? Skyddar ni er eller försöker ni och hoppas redan nu?
kram
Jag är likadan och man får nog vänja sig vid det som mamma, förhoppningsvis kan man lära sig att hantera det. Ha en fin dag. (Han är så söt)
Tack vad söt du är :) Sol låter ju bra, jag är dock klädd för kallare väder, haha :)
Jag funderar också då och då på det, men för det mesta så tvingar jag mig själv att inte tänka så. Fokusera på det som är nu och den LJUSA framtiden :)
Kram!
usch ja, jag skulle också kunna oroa ihjäl mig. jag tror det hör till och är sunt även om de tankarna kan vara jobbiga. Barnen är ju det vackraste som finns. Jag brottas nog mer med rädlsan av att göra fel, ge henne fel mat, eller ha fel kläder på henne osv.osv. Men man får försöka lägga det åt sidan och lita på sin förmåga! :)
Vi åker på lördag, så det drar verkligen ihop sig nu håller med om flygresan, vi var i Thailand när maja låg i magen och det är en LÅÅÅng resa alltså. jag skulle nog vänta till hon är 2-3 å kan underhållas med lite film eller dylikt på planet. nu tar det 3 timmar, spännande ska det bli! :)
Lustigt att du tar upp det... Här om dagen pratade jag om vad jobbigt det är när man hela tiden tänker "tänk om", oftast tänker jag på om det skulle hända mina barn nånting... "tänk om vi skulle krocka med bilen", "tänk om dom skulle ramla ner här...", tänk om, tänk om, tänk om... sitter ofta i mitt huvud, ibland blir jag galen för att jag tänker så mycket "tänk om!!!!", det jobbigast med att ha barn är den ständiga oron över att något skulle hända dom något. Och varenda gång jag läser om barn som farit illa/dött/är döende osv, så mår jag så dåligt och lider verkligen med föräldrarna och gråter stora floder... Alltid läskigt/hemskt då det handlar om barn! :( Även om det inte är ens egna.. usch.
Sv: Det hoppas vi också :) Längtar otroligt mycket nu!
Känner igen mig så, min dotter fick det jobbigt och mår ju som mig.
Mycket beror nog på mig, var överbeskyddad och gjorde allt åt henne.
Lät henne inte klara sig själv, jag tog hennes problem.
Det är väl typisk oss med adhd med katastroftankar, att gå händelserna i förväg:)
kramisar
Ja, känner igen mig så väl. Jag oroar mig för allt ont som kan hända min älskade dotter. och jag kommer på mig själv med att göra upp planer på vad jag ska göra mot dem som gör henne illa. Uscha, jobbiga tankar.
