Panikångest.

De senaste två kvällarna, eller rättare sagt nätterna, har jag drabbats av kraftig panikångest. Det börjar med tankar kring saker som jag har ångest för eller saker jag gjort eller inte gjorde. I förrgår var det bland annat pengar och igår min tatuering.

Nästa steg är mer eller mindre "ofrivilliga" rörelser, ett evigt snurrande i sängen. Och sen drar det igång på allvar. Oftast får jag häftiga hjärtklappningar, svettas och blir yr, känner ett obehag i ögonen som inte går att förklara. Jag får känslan av att bli strypt och får svårt att andas. Ibland börjar jag att gråta, andra gånger inte. Det är jätte obehagligt.

Jag har drabbats av panikångest i så många år, jag har lärt mig leva med det. Det går i perioder, ibland får jag det ofta men sen kan det gå flera månader mellan gångerna. Värst är när jag får det på andra ställen än hemma. Förut kunde jag få det när jag skulle betala i kassan, gick på stora torg eller i stora folkgrupper, kände mig iaktagen eller när jag hamnade i situationer då jag skulle välja saker (exempelvis plocka i en påse med frukt/grönsaker eller beställa mat). Anfallen är ibland lindriga men oftast kraftiga eller rent ut sagt förjävliga!

I vintras när jag va höggravid fick jag ett anfall inne på Ica sent en kväll. Det vart så illa att jag va tvungen att sätta mig på golvet mellan hyllorna, jag kunde inte få bukt på det annars. Folk stirrade på mig, såklart, och någon måste ha kontaktat peronalen för efter en liten stund kom en väktare och va väldigt otrevlig och försökte få mig ut ur butiken. Han kallade mig både det och det andra, han trodde att jag va en missbrukare...

Jag skäms inte längre för den jag är, skäms inte över mina diagnoser och har inga som helst problem med att prata öppet om det. Jag vet att det sticker i ögonen på vissa, en del anser att det här är sånt man ska hålla för sig själv men jag vägrar! Jag måste få prata om det för att kunna läka.

Min dröm är att en dag kunna vända allt det jobbiga till någonting bra - jag vill hjälpa andra som är i min situation. Att få prata med någon som har erfarenheten är tusen gånger bättre än att prata med någon som har läst i en bok hur saker och ting är. Dessvärre har jag varken orken eller tålamodet till att plugga så mycket som det faktiskt krävs för att få jobba med det jag vill. Det är så snevridet... jag är övertygad om att jag är minst lika bra när det gäller kontakten med människor som dom som har höga betyg och lätt för att lära!

Nåja, nog om detta. Jag kände bara för att skriva av mig lite. Undrar hur många som faktiskt orkade läsa mitt svammel?

Kommentarer
Postat av: Elin - Mamma till My ♥

Stackare. Jag kan inte ens föreställa mig hur det är att ha panikångest, jag tror man måste uppleva det för att förstå. Enda jag kan säga att jag lider med dig som lever med det. Förstår att det är tufft, väldigt tufft. Kan tänka mig att situationen som hände på affären i vintras inte gjorde saken bättre. Väldigt dålig stil av väktaren och behandla dig så. Usch! Lite respekt kan man väl ha för andra människor, vare sig de är missbrukare eller ej.



Stor kram till dig och hoppas du kommer ur detta. <3

2011-06-16 @ 19:53:13
URL: http://mysansfamily.blogg.se/
Postat av: Elin -mamma till Albin

Ja jätte kul att följa er me:)

Hur länge har du bott i Uppsala??



Halsbandet beställde jag från butikstylish.se. Den ligger här i uppsala men det var frktfritt nu i juni så då passade jag på att beställa. Bilden jag la upp är dock från ett annat företag men det var likande det jag beställde:)

2011-06-16 @ 21:04:22
URL: http://karin-elin-christina.blogspot.com
Postat av: frida

De låter jobbigt..men ändå skönt att du kan prata om det ist för att stänga de inom dej helst själv.

En av mina närmaste vänner har oxå kraftig ångest ibland och kan få panikattacker. Något som hon ofta hade innan va dödsångest och kunde få rejäl panik av att bara tänka på döden.

2011-06-16 @ 21:46:27
URL: http://fritte.blogg.se/
Postat av: Carolina - Olina

Det är nästan lite komiskt att sekunden efter jag började känna ett så såg jag din rubrik. Tack, det fokuserade mig ur det värsta <3

2011-06-16 @ 22:29:36
URL: http://olina.blogg.se/
Postat av: Anna Gruvman

Hej carro, det var inte igår precis! Men jag kände mig bara tvungen att skriva när jag läste ditt inlägg, lider med dig! Och jag vet hur du har det, jag har erfarenhet, har själv diagnosen borderline och går även på DBT för det! Du får gärna skriva om du känner för det, är säker på att vi kan ta hjälp av varandra och jag har extremt mycket verktyg som kan hjälpa dig. Sköt om dig!

2011-06-17 @ 12:56:12
URL: http://ayyaa.blogg.se/
Postat av: Mia...Mamma till Lexie

Jag orkade läsa och lider med dig. Usch! Jag har upptäckt att jag i bland nu sen Lexie kom börjar få såna oros känslor i kroppen då jag hela tiden går omkring och oroar mig att något ska hända henne osv. Något som jag tror alla föräldrar nån gång känner av... Men med det menar jag bara att jag kan förstå vad jobbigt det måste vara för dig. Mina små anfall går ju över efter en liten stund medan du Kanske får dras med din panikångest hela livet kanske! :(

2011-06-19 @ 22:27:10
URL: http://miapiafias.blogg.se/
Postat av: Magda

Jag fick en lista av min doktor som jag läste när jag kände att panikångesten kom,en lista där det till exempel står "du dör inte av känslorna". Visserligen hjälper det inte att tänka så när panikångesten väl har satt igång men när man har lärt sig listan utantill så hinner man oftast tänka på andra saker för att bryta känslospiralen som oftast snurrar fortare och fortare när den väl sätter igång.



De behandling som i dagsläget finns för panikångest är dbt och kbt, de behandlingarna kan man få genom att ha kontakt med en psykolog eller kurator inom psykiatrin. Sen är det som när det gäller alla psykologiska sjukdomar, det finns alltid något i bakgrunden och det är de som man måste jobba med, man kan inte dölja känslorna med behandlingar och mediciner som vissa gör.



Alla har rätten att få må bra och jag hoppas att du får hjälp med panikångesten och att du kan ha det underbart med din son och sambo.

/Magdalena

2011-06-19 @ 22:32:28
URL: http://missnewberg.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

Din e-postadress: (publiceras ej)

Din blogg/hemsida:

Det här vill jag säga:

Trackback
RSS 2.0