Idag blir Viggo 2 månader.
Dagen till ära så imponerar han stort på sin mamma genom att sova i sin egen säng och hör och häpna, han har sovit i över två timmar! Jag tror knappt att det är sant och kan inte riktigt slappna av, jag går in lite titt som tätt för att se att han verkligen lever. 

De senaste veckorna har han varit kinkig och jag har många gånger blivit frustrerad och känt mig helt värdelös som mamma. Jag vet att jag inte behöver känna så men vilken mamma gör inte det någon gång? Jag vet också att jag gör allt jag kan för att min lillkille ska må bra men ändå känner jag som jag gör.  För lite och orolig sömn samt för höga krav på sig själv är nog boven i dramat (och som sagt, vilken mamma känner inte så?).

Hur det än är så har dom här två månaderna varit de bästa i mitt liv. Skulle inte välja bort det för någonting annat i världen! För er som hänger med i min blogg så vet ni ju att "resan till bebis" inte varit så lätt. Och för er som inte har en aning om va jag surrar om så kan ni läsa det här.

Månaderna går så fort! Det står väl inte på förens han är en finnig trotsig tonåring i målbrottet. Alla åldrar har sin charm...