Att skaffa barn tätt.

Tänk att den här lilla grabben ska bli storebror?! De senaste dagarna har han blivit så stor - både igår och idag så går han mer än vad han kryper, han försöker kommunicera på ett helt annat sätt än tidigare, han förstår så mycket av det man säger till honom och intresset för att utforska och "lösa problem" är stort. Favoritprylen just nu är klosslådan från Brio. Ibland sitter han långa stunder och försöker få i klossarna i rätt hål, ibland nöjer han sig med att bara bita i klossarna och kasta omkring dem.

Att skaffa barnen tätt är våran önskan och vi är glada över att det verkar gå vägen. Att få Viggo var för oss en kamp som vi länge kämpade med så att få ett syskon till Viggo var ingenting vi tog för givet. Många planerar ju hur tätt de vill ha mellan barnen men det kan inte vi göra, vi får vara tacksamma om det överhuvudtaget blir ett syskon.

Vi har fått många reaktioner angående att skaffa barnen så pass tätt (det kommer att skilja 18 månader mellan Viggo och hans syskon). De allra flesta har blivit glada för våran skull men vi har även fått höra icke positiva kommentarer. Jag fick ett missfall innan denna graviditet och då fick jag höra att det minsann var en jävla tur att det blev så, jag skulle ju inte ha barn så tätt, det är idiotiskt. Några har hånskrattat och gratulerat till en kommande tuff tid. Vissa tycker synd om Viggo som måste bli "stor" så snabbt.

Vi är medvetna om att det kommer att bli tufft periodvis men snälla respektera att det är vårat liv, vårat val. Ingen annan än vi själva behöver bli drabbade av allt det "hemska och jobbiga" som vissa tycks förutspår. Vi är otroligt glada över denna graviditet och vi kommer att göra det bästa av situationen - med vilja, sunt förnuft och positivt tänkande kommer man långt! Jag är glad över att kunna ge Viggo ett syskon, tänk så mycket roligt de kommer att ha om några år!

Det här är inte tänkt att vara ett inlägg där jag försvarar mig och min familj, för det behöver jag inte göra. Det jag vill få fram är att man kanske ska tänka sig för innan man öppnar truten, även om man själv inte menar något illa så kan det i någon annans öron låta illa. Alla är vi olika känsliga - vissa kanske inte ens tar åt sig, andra kan skaka av sig men sen finns det dom som tar till sig orden och inte riktigt kan släppa det sen, man blir sårad.

Ni andra som skaffat barn tätt - vilka reaktioner har ni fått?

Det är ju erat val att skaffa barnen tätt ingen ska lägga sig i, men av egen erfarenhet med 7 barn och det skiljer ju inte mkt mellan de 2 första 25 nov 85 o 1 feb 87 det var tätt men vi ville ha de så o de är så skönt att dem har varandra att leka med när dem växer upp. Men alltid ska ju nån fälla nån spydig kommentar men jag har aldrig brytt mig det är ingen som ska bry sig, blir så arg på alla som kommenterar, man blir bara arg o ledsen men de fattar dem inte. Visst kan de bli jobbigt men det kan det ju bli med ett barn lr med flera år mellan syskonen oxå, nej stå på er riv i, jag vet att ni kommer att fixa detta galant =)

Förstår inte hur vissa kan reagera så! :O Jag blir nästan arg... Faktiskt!! :p Hur svårt kan det vara att BARA glädjas åt andras skull? Sen om dom tycker si och så, så kan dom hålla det för sig själva (utan att säga det till er) och dom har antagligen inte valt att skaffa barn tätt, då är det deras ensak.. Men NI har valt det och ni gillar läget, så varför skulle det vara så hemskt då för? :O Alltså jag förstår mig inte på vissa...



Det skiljer 17,5 månad exakt mellan våra killar och ett syskon till Viggo är det bästa vi kunnat ge honom, nu slipper han vara ensam, dom har varandra, dom lär sig av varandra, är trygga i varandra och kommer ha sååå mycket nytta av varandra i framtiden :) Vi slipper höra kommentarer från Viggo som tex. "varför har inte jag fått ett syskon?" osv... han slipper vara "ensambarn"...



Jag tycker ni gjort ett klokt val att ge Viggo ett litet syskon, jag tycker det är bland det bästa en förälder kan ge sitt barn <3 Sen om det är tätt eller inte, spelar ingen roll... (Fast tätt är ju bättre istället för 10års skillnad) ;p



I början kan det kännas tufft, innan man kommer in i rutiner m.m, men det gjorde det väl när man fick sitt första barn med(??)... Så fort man kommit in i rutiner så kommer allt kännas bra :)



Är så glad för eran skull <3

STOR KRAM



Ps. lova att strunta i alla negativa kommentarer kring detta, det är erat val, de andra som har några synpunkter får stå för dom själva, utan att trycka ner er :)

Glömde svara på frågan (hann inte läsa klart innan jag började skriva)... Vi har faktiskt inte hört några negativa kommentarer om detta varken innan, under graviditeten eller efteråt... som tur är... hade kokat i mig annars :p

Det kommer går hur bra som helst, även gångerna ni får sova lite och är trötta. Med vilja och kärlek kommer Viggo + liten ta världen med storm och så har dom ju tant Sandra ;)

Börjar med att säga att det var mycket bra skrivet :) jag är ju där nu så kan ju berätta hur vi har det. det skiljer 15 mån mellan Wilma och Milly, mycket tätt enligt vissa och jag måste erkänna att när jag blev gravid med Milly så fick jag panik pga att jag tyckte att jag redan hade en bebis, Wilma var bara 6 mån när jag blev gravid igen. Men då trodde man ju också att bebisen skulle komma veckan efter :) Vi var som ni visste att vi ville ha ett syskon till Wilma men de vi inte visste var bara när. Och det blev nu :) med facit i hand så är den täta åldern helt ypperlig. När man ändå är inne i blöjor och allt som har med små att göra så kan man lika gärna fortsätta. Sen kommer de ha de så skojj med varandra när de bli äldre. De ända "jobbiga" med två tätt om man får säga så är att man inser hur bortskämd man var med sömnen med ett! Även fast man nyss varit där tykte man så glömmer man fasligt fort hur lite man sover med en nyfödd som vill äta helst hela tiden :D Men det är såå värt alla få sovtimmar för den tiden är så snabbt förbi, se bara på våra äldsta, tjopp så var dom 1,5 år :D Det har gått så bra här hemma från första dagen, Wilma är så snäll emot Milly. Det ska pussas, kramas, pysslas och även försöka att mata med morot och dylikt :D Nä jag tror helt och hållet på tätt emellan. Man hinner liksom inte bli allt för bekväm som man kanske skulle ha blivit om man hade 5 år emellan. Sen det där med att Viggo blir så stor fort, skitsnack. Gör som vi, vi har sagt att Wilma får inte bli så stor snabbt bara för att en liten komme dvs vi går inte runt och säger sluta grina nu, nu är ju du stora tjejen mm utan vi låter henne vara så liten som hon faktiskt är egentligen :) Vi låter henne vara med så mkt som möjligt när jag ammar Milly så sitter hon brevid och tittar och pekar, klappar Milly mm. Så jag tror att allt blir det man gör det till och ni kommer fixa det galant :D Vet att ingen familj är den andra lik men så ser det ut hos oss :) Hoppas vi ses nån dag på öppna i storvik :)

Hellre tätt säger jag! När man ändå är inne i den här "bebis" perioden så kan man väl lika gärna fortsätta. Nu är ju inte Novalie bebis längre, hon hinner fylla 2 år precis innan nummer två kommer :) Men dom får ju mer utav varandra när det är tätt emellan. Jag ser bara positivt med det!



Jag har haft mina ups and downs med denna graviditet. Det har varit jobbiga och tuffa perioder med ETT barn så jag har undrat hur jag ska orka med två. MEN, första barnet måste ju vara "värst" för det är ju något helt nytt för oss! Man har aldrig haft en bebis eller tagit hand om en bebis så förr, då blir allt jobbigare!



Men nu kan man ju det mesta, man har varit med om mycket under dessa 2 år och lärt sig nå otroligt mycket. Det tar man ju med sig till nästa barn! :) Det känns som det var igår Novalie var bebis så minnet är ju färskt ;)

Hej!

Länge sen sist och jag ber verkligen om ursäkt för att skallran jag skulle virka till er aldrig blev av, får satsa på att skicka en till bebisen istället! :)

Det jag vill säga är att det visst kommer att gå bra. Det är verkligen skitjobbigt emellanåt att ha två barn men jag tror inte att det bara är åldersskillnaden det beror på, alla syskon bråkar väl. Jag tycker det är skönt att ha två barn tätt, nu börjar även Maja bli stor, de har utbyte av varandra, de kan leka tillsammans och jag tror att den jobbiga tiden betalas tillbaka när de blir äldre och verkligen kan uppskatta varandra och att de blir ännu närmare varandra än man kanske blir om det är stor ålderskillnad.

Mycket svammel kanske men lyssna inte på de negativa kommentarerna. Jag förstår inte ens hur man kan säga så dumma saker! Lycka till med graviditeten!

Kram Emma

Det skiljer nitton månader på mig och min bror! Vi har så grymt kul ihop och är tacksam att våra föräldrar skaffade tätt! Något jag och min man planerar att också göra! Så bra för er och GRATTIS!

När jag var gravid märkte jag att man helt plötsligt blev ett allmänt samtalsämne. Något man pratade om på lunchen. Alla dessa "råd" och konstaterande om hur det skulle bli, vad jag hade att vänta osv. Jag kommer ihåg att jag bara ville spy galla över samtliga.



Att folk inte kan respektera att man är av olika åsikt och att ingen människa/familj/tillvaro är den andra lik. Ingenting är eller blev som någon "förutspått". Det blir som det blir



Gå er egen väg och gör det med stolthet. Det är ert val och att människor inte respekterar det är så himla tråkigt. Det är så mycket roligare att glädjas med någon.



Störst av allt är kärleken!



Kram

De e klart man vet att de kommer bli tufft.. men de kan de ju vara me ett barn oxå :)

Jag tycker de finns många positiva saker me att skaffa barn så tätt, de största e väl att barnen alltid har någon å leka me i sin egen ålder:)

Hade min livs situation sett annorlunda ut så hade ja gärna haft syskon till Noel tätt.. men men, nu blev de inte så :)

Jag har två vänner som fick barn runt samma period som mej å båda väntar nu syskon till dom som kommer nu i början av sommaren redan :)



Kram!!

Vi har bara fått bra reaktioner, dom har ju nytta av varandra då dom är täta, framför allt i framtiden. Dock har jag alltid sagt 3 täta men nu har jag ångrat mig, nu väntar vi ett tag med ett 3de :)

Va irriterande med sådana spydiga och onödiga kommentarer! Det är ju ni som ska känna när det känns rätt för er och om ni dessutom haft svårt att bli gravida är det ju bara att försöka så mycket det går. För oss har det varit så att vi känt att "nu känns det rätt med ett barn" och så bestämde vi oss för att försöka och nu när vi har Edvin så har båda tyckt att det "räckt" med honom. Hade vi känt efter kanske 6-9 mån att "nu känns det rätt med ett till" så hade vi ju försökt igen. För mig är det det viktigaste. Att det känns bra för en själv och ens partner. Sen är det klart att allt går bra ändå även om man råkar bli gravid oplanerat, men ja. Hoppas du förstår mitt svammel. Visst kommer det bli jobbigt, men jag tror som flera redan kommenterat att det på ett sätt kan vara lättare att "bara köra på" när man ändå har ett barn som är litet. Jag vet inte hur jag hade reagerat själv men som jag kan tänka mig nu så hade jag nog visat att jag blivit sårad så folk förstod..



För att runda av allt lite. Stor kram till er och jag tycker det är jättespännande att få följa er resa!

Jag har fyra barn, dem äldsta är 10 och 12 år sedan fick vi en " ny kull" efter åtta år. Dem är det bara 13,5 månad mellan, tätt jag vet:) det har jag fått höra många gånger men inte så mycket negativt. Men ofta fått höra jaja men dem andra är så stora, jo det är dem och dem har hjälpt mig mycket av egen vilja. Jag mådde dåligt en tid pga av vår lilla tjej som helt plötsligt skulle bli så stor men vi lätt henne vara liten för det var hon ju. Allt har gått så bra och ångrar inte en sekund att det är så tätt mellan dem, dem busar och leker mycket. Dem stora tjejerna är också tajta med varandra, gör mycket tillsammans:) jag tycker att beslut ang åldersskillnaden mellan barnen ska varje familj själv ta, ingen annan behöver kommentera det är väl för att dem inte orkar det själva. Jag har väl haft " turen att fått så fina och snälla barn. Jag älskar att vara mamma men alla har dagar då allt bara är skit.

Men SLUTA! Vilka idioter det finns!



Vi kommer ha 17 månader( jag hoppas liiiite mer på ca 16 månader - nu är man stor)mellan våra och dom E N D A som sagt något "negativt" är de som har tre år, eller mer, mellan sina barn! Och det säger bara mer om de själva än om oss!