Hur Länge Tror Du Att Längtan Kan Växa. . .

Jisses vilka humörsvängingar jag har idag! Usch, tur att jag lever ensam säger jag då bara! Mensvärk på de också.. Great.
Vart jätte trött efter jobbet, inte så konstigt kanske då jag numera sover max 3 timmar om nätterna.
Skulle sola och uträtta ärenden på kvällskvisten men jag orkade verkligen inte.
Luften gick ur mej helt. Men nu kom energin tillbaka. Har nyss diskat och tänkte städa vidare. Sen duschen och bums ner i säng.

Va på en jätte bra föreläsning igår, de fick mej verkligen att tänka till och värdera saker å ting.
Christer Olsson, han talade rakt in i mitt hjärta och gjorde mej tårögd,
kom med konkreta råd och tips.
Resten av dagen gick jag och funderade och dagdrömde.
Tänkte på de Christer sagt, bla att de är endast JAG som kan påverka MITT liv.
Så jag tänkte på hur JAG vill ha MITT liv. Fylld med glädje, energi och livslust kom jag på hur jag vill att mitt liv ska se ut.
Jag va så upprymd, vela agera direkt och börja leva, må bra!
Men... inte helt otippat kom ett bakslag.
Min rädsla och låga självkänsla/självförtroende drog ner mej till botten igen. Skulle jag kunna lyckas här i livet? Tss..
Ännu en gång tänkte jag tillbaka på de Christer sagt och de slog mej att de är dags att göra nånting åt de här.
Jag måste lära mej att tycka om mej själv, våga lita och tro på mej själv,
att jag är lika mycket värd som alla andra och kan lyckas minst lika bra här i livet. Och framförallt bli självständig. Hur ska jag kunna låta någon tycka om mej när jag själv inte gör de?
Hur ska jag kunna lita på någon när jag inte ens litar på mej själv?
De är bara JAG som kan göra nånting åt detta. Och nu ska jag göra de, på riktigt.
Och de är tackvare den underbara känsla av livsglädje jag fick uppleva igår som jag har fått styrkan att orka kämpa. Nu när jag kommer ihåg hur de är att verkligen må bra och brinna för nånting, även om de bara va för en kort stund
Den här gången ska jag inte ge upp så lätt.
Jag vet va jag vill och ska lyckas genomföra de!
Jag vet också att vägen dit kanske inte blir spikrak, men de som inte dödar de härdar.
De finns många bitar i mitt livspussel som måste läggas på plats för att kunna gå vidare.
Jag har länge flytt från en viss person men har nu kommit underfund med att jag inte längre kan fly.
Har så mycket att säga den personen och de är lika bra att göra de nu.
"Sen" kan de vara försent.
Apropå känsliga bitar här i livet, jag fick ett sms idag som gjorde mej så otroligt glad och lättad.
"Du vet väl att mamma älskar dej"
Jag började gråta när jag läste de.





* Jag behöver dej mer än nånsin just nu. Och jag är mycket medveten om att jag är en krävande människa men snälla, håll ut. Ge mej bara din kärlek så kommer allting att vara mycket lättare.
Men jag har inte glömt
Hur det är att älska
Och jag älskar dig, jag älskar dig
Så högt så du hör