Igår kväll vart jag påmind om hur snabbt livet kan förändras,
att man inte kan ta saker och ting för givet. På en bråkdels sekund kan livet vändas upp och ned. 

Jag tror att det redan är bestämt i förväg när vi ska lämna jordelivet.
Den här gången var det inte dags. Kanske var det en varning?

Det som inträffade igår fick mig att fundera -
om det hade slutat på ett annat vis, om det var så att det var dags för honom att lämna jorden,
hade han då vetat hur mycket jag bryr mig om honom och hur betydelsefull han faktiskt är för mig?

Jag tror att dom flesta är lite för 'dåliga' på att visa och tala om att man bryr sig och tycker om varandra. Men det är väl typiskt oss svenskar? Jag säger såhär:
"Hellre en gång för mycket än en gång för lite". Ta inte varandra för givet!