Ingen vanlig måndag...
Återigen måndag. Veckorna rusar fram!
De senaste veckorna har jag blivit väckt av snickarna på morgonen. Det första dom gör är att slå på radion, irriterande Rix fm! Sen börjar arbetsdagen, alla dagar är exakt likadana - det borras och kapas, hamrar och slamrar. Det är spring i trappen, upp och ner, ut och in genom ytterdörren. Varje morgon skickar jag upp en bricka med fika till snickarna. Efter fikat är det rökpaus och sen gör dom ett ryck fram tills klockan 12.00 och då är det lunch. Efter lunchen är det fullt ös och fika brickan laddas om. Vid 18.00 kommer brickan ner igen för att förberedas inför morgondagen och snickarna går hem för dagen.
Dagligen yr dammet omkring i hela huset och det är omöjligt att undvika att vi bor i rusten. Vissa dagar är det så påfrestande och man är spy less på allt. Det är många gånger jag har velat kicka ut snickarna för att få lugn och ro, många gånger har jag önskat att huset ska sprängas i luften så jag slipper se skiten! Men nu när jag börjar se resultat av allt slit så kan jag utan problem tänka mig att stå ut några veckor till. Det blir så bra!
Den här måndagen väcktes jag aldrig av några snickare.
Deras veckor hos oss är nu slut och vi får klara oss själva igen. Det känns tomt och tyst här hemma. Inget irriterande Rix fm så jag får köra min uttjatade Spotify lista istället. Inget oväsen och spring fram och tillbaka. Men det jag saknar mest är att få göra i ordning kaffebrickan... det var min uppgift om dagarna.
De senaste veckorna har jag blivit väckt av snickarna på morgonen. Det första dom gör är att slå på radion, irriterande Rix fm! Sen börjar arbetsdagen, alla dagar är exakt likadana - det borras och kapas, hamrar och slamrar. Det är spring i trappen, upp och ner, ut och in genom ytterdörren. Varje morgon skickar jag upp en bricka med fika till snickarna. Efter fikat är det rökpaus och sen gör dom ett ryck fram tills klockan 12.00 och då är det lunch. Efter lunchen är det fullt ös och fika brickan laddas om. Vid 18.00 kommer brickan ner igen för att förberedas inför morgondagen och snickarna går hem för dagen.
Dagligen yr dammet omkring i hela huset och det är omöjligt att undvika att vi bor i rusten. Vissa dagar är det så påfrestande och man är spy less på allt. Det är många gånger jag har velat kicka ut snickarna för att få lugn och ro, många gånger har jag önskat att huset ska sprängas i luften så jag slipper se skiten! Men nu när jag börjar se resultat av allt slit så kan jag utan problem tänka mig att stå ut några veckor till. Det blir så bra!
Den här måndagen väcktes jag aldrig av några snickare.
Deras veckor hos oss är nu slut och vi får klara oss själva igen. Det känns tomt och tyst här hemma. Inget irriterande Rix fm så jag får köra min uttjatade Spotify lista istället. Inget oväsen och spring fram och tillbaka. Men det jag saknar mest är att få göra i ordning kaffebrickan... det var min uppgift om dagarna.
Kommentarer
Trackback
