Usch, idag har jag "hemlängtan"... saknar att ha familjen nära. Stundtals känner jag mig så ensam här i Uppsala, det känns inte som hemma. Men å andra sidan så kändes inte Storvik med omnejd som hemma heller. Kanske skulle det kännas mer som hemma nu när jag har Viktor och snart lilla pyret?

En annan sak som gör att det känns trist att bo i Uppsala är att vi inte har någon avlastning. Skulle vi bo i Storvik med omnejd så skulle vi säkerligen kunna lämna grabben hos mamma några timmar för att få egentid eller få hjälp med att hämta på dagis.

Känner mig förvirrad och stressad av alla dessa tankar.