Idag har vi varit på öppna förskolan en stund. Tanken var att åka dit i förmiddags och vara med barn från 10 månader upp till 5 år. Men det vart bara en tanke, sångstunden krockar med Viggos sovtider. Istället åkte vi till babygruppen efter lunch. Under hela sångstunden satt Viggo lugn och tyst i mitt knä och tittade på de andra bebisarna. Vanligtvis så röjer han runt och gråter av tristess (att ligga stilla på rygg när morsan sjunger lugna sånger suger, hälsar Viggo). Börjar Viggo bli en myskille måntro?

Efter sångstunden for vi hemåt. Väl hemma igen så va Viggo så jäklarns övertrött! Han kunde inte ens dricka sin välling ordentligt utan drog i sig den i fel strupe och svalde massor av luft... vilket gjorde att han fick ett sjuhelsikes magknip! Stackarn gallskrek och kämpade i 20 minuter innan han tillslut fick till en ordentlig karlar rap (det har han ärvt av mig, haha).

Nu vart jag påmind om hur det va när Viggo va riktigt liten. Han hade ju en lindrigare form av kolik - magknip och skrik mest hela tiden de tre första månaderna. Jag kommer ihåg att jag då tyckte att det va jätte jobbigt, några månader senare förstod jag inte alls hur jag kunde känna så som jag tidigare gjort. Men idag vart jag som sagt påmind och förstår faktiskt varför jag tyckte att det va jobbigt!


Liten skit som alltid hade ont i magen.