Bilolyckan, fortsättningen från föregående inlägg.

Hur gick olyckan till?
Vi kom åkandes i en rondell och skulle svänga av tvärs över, hann inte riktigt så långt...
I den högra in/utfarten kommer en Volvo v50 i hög fart som tydligen inte sett oss som körde i rondellen. Pang! Resten förstår ni ju själva.

Direkt efter olyckan kändes det som vanligt i kroppen.
Efter en halvtimme började det ömma i låret och höften,
jag kände smärta komma smygandes i nacken och ryggslutet.
För att vara på den säkra sidan så åkte jag och Viktor upp på akuten.
I väntrummet så började jag att må fruktansvärt illa och fick kraftig huvudvärk.
När jag tillslut började spy så vart jag placerad i en säng och rullades in på akuten där jag vart undersökt och fick en nackkrage.

Läget va stabilt och jag vart rullad till avdelningen istället där jag fick ligga i flera timmar innan doktorn hade tid att undersöka mig mer noggrant.
Viktor han flabbade åt mig och retades över nackkragen men det fick han ångra för även han fick efter några timmar en nackkrage. Jag la ett rejält hånflin på mina läppar och tänkte att nu så får du själv känna hur det känns. Kan ju intyga att det inte är bekvämt med nackkrage!

När doktorn väl undersökt mig så beslutades det att jag skulle skickas på röntgen,
från halsen ner till låren.
Då inträffade det värsta av allt, jag fick ligga på en bår, fastspänd för att inte kunna röra mig och eventuellt orsaka ännu mer skada.
Jag frågade sköterskan lite skämtsamt vilken avdelning jag va påväg till,
röntgen eller psyket? Ganska snart så fick jag panikångest över att vara fastspänd och inte blev det bättre när personalen skulle sätta nål i armvecket, usch och fy!

Röntgen undersökningen gick bra, nu
var det bara att vänta på provsvaren.
Som ett spätt låg jag kvar på båren, fastspänd, i ytterligare två timmar innan provsvaren kom.
Ingenting vart brutet eller krossat så jag fick åka hem.

Efter sju timmar med nackkrage och flera timmar liggandes så hade jag träsmak i röven och kände mig omtumlad, mörbultad och öm.

Skönt att ingen av oss vart allvarligt skadad. Kan inte låta bli att fundera på hur läget hade varit om vi haft en mindre tålig bil? Ryser av tanken och är glad att jag slipper veta!

Livet kan vändas upp och ned på några sekunder. Den här gången hade vi tur (i oturen) !
I början på nästa vecka ska jag tillbaka på återkontroll och se om jag behöver rehabiliteras.

Va rädd om varandra, ge dina nära och kära en kram för mycket än en för lite!

Kommentarer
Postat av: Ida

Men så sjukt! Carro våra liv är ju lite för lika! haha precis samma sak som hände mig ju!

Skönt att de gick bra för er ändå :)

2009-12-03 @ 22:05:37

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

Din e-postadress: (publiceras ej)

Din blogg/hemsida:

Det här vill jag säga:

Trackback
RSS 2.0