Här kommer en liten uppdatering på Viggos vakna nätter och magknip.
De senaste två nätterna har varit bra, han har vaknat en gång för att äta och efter en stunds vaggande och smek på ryggen har han somnat på mitt bröst och där låter jag honom ligga kvar.

Magen trilskas fortfarande men det har blivit bättre sen jag började ge honom Minifom droppar.  Imorse va magen dock extra besvärlig och ingenting hjälpte. Jag ska se över mina matvanor för att kanske kunna skona honom från en del av magknipet. Nu sover han äntligen i sin säng, förmodligen helt utmattad av allt skrik. Han vaknar till ibland och gnyr en stund, grimaserar och ger ifrån sig ett ljud som man inte tror är möjligt att en sån liten kropp kan göra - en prutt! Han pruttar värre än sin pappa men mamman klår han ännu inte, hihi!

Jag ska faktiskt, hör och häpna, lägga mig och läsa och förhoppningsvis lyckas slumra till en stund. Har egentligen en hel del att göra här hemma men jag orkar verkligen inte ta tag i det idag! Och då kommer ju såklart ångesten och dåligt samvete... Mitt huvud gör ont och känns som betong, jag fryser ända in i benmärgen och är super trött, skinnet är ömt, jag mår illa och blöder näsblod. Trodde först att det beror på sömnbrist men fick nyss veta att det är fler som känner sig som jag. Är det nåt skit som går nu måntro?