Vissa av er vet ju att vi tidigare haft två katter och en hund. Men sen ett tag tillbaka bor det bara en katt hemma hos oss. Anledningen till det är tidsbrist, helt enkelt.

Katten Eddie bor numera hos Viggos farmor, det har jag ju redan skrivit om här i bloggen. Men att Elsa flyttat hem till Viggos mormor har jag tidigare inte nämnt. Det är ingenting jag velat skylta med då det känns otroligt tungt för mig, det känns som ett misslyckande. Elsa mådde inte bra av att inte få den tid och uppmärksamhet som hon faktiskt behöver. Dessutom är hon väldigt svartsjuk på Viggo. Nu får hon istället full fokus från min mamma och min syster - dagliga promenader, aktiviteter, lek och bus. Rutiner är a och o för att hon ska må bra.



Jag saknar såklart mina fyrbenta vänner men jag vet att det här är det bästa alternativet just nu, alla parter mår bäst av att ha det såhär. Vi har inte lämnat bort Elsa för all framtid, förhoppningsvis kan hon en dag flytta hem till oss igen. Men frågan är om hon mår bra av att flänga omkring?


Varför fick just Kenzo fick stanna kvar hemma hos oss?
Att "välja bort" en av katterna gjorde ont i mitt hjärta. Båda katterna är underbara på sitt vis, båda två är väldigt sociala och har starka personligheter (ja en katt kan faktiskt vara personlig!). Jag önskar att båda två kunde bo hos oss.

Att Eddie fick flytta beror främst på att han är den som kräver mest pälsvård och som jag nämnde tidigare så är just tiden mitt bekymmer. Pälsen ska borstas och katthår städas bort. Att han är lite latare och en sämre jägare påverkade även beslutet. Vi behöver en jägare här hemma för att hålla råttor och annat sattyg borta.