Lilleman mår verkligen inte bra och det gör så ont i mig att se honom så påverkad. Hela dagen har han haft feber, snoret rinner och han är så ledsen.

Ingenting duger - varken att äta eller dricka, allt jag gör för att försöka muntra upp honom gör honom ännu mer ledsen. Han är skit trött men kan inte sova. Grin och gnäll. Det är så frustrerande!

Det är tametusan jobbigare att ta hand om ett sjukt barn än att själv vara sjuk. Jag är helt färdig och skulle lätt som en plätt somna på stående fot. Långfredagen har verkligen varit lååång!



Korta stunder, enstaka minuter, lyckas han sova men man måste ligga nära honom och minsta lilla rörelse eller ljud får honom att vakna och bli ledsen.