Dagen då kvinnorna "ska" fria. Eller dagen då man minst anar att mannen friar. Här hemma är mannen fullt medveten om att jag aldrig kommer att fria, det ansvaret ligger på honom. Jag tjatade till mig en förlovningsring, that´s it. För mig innebär inte en förlovning att man sen måste gå steget längre och gifta sig.

Innan jag träffade Viktor kunde jag inte ens tänka mig att gifta mig! Nu har vi varit tillsammans i snart fem år och har (snart) två barn tillsammans. Skulle Viktor fria så skulle jag inte säga nej. Jag kan tänka mig att gifta mig med honom just för att jag älskar honom och jag tror att vi har många fina år tillsammans framför oss. Däremot så skulle det inte bli något stort och pampigt bröllop och knappast ett kyrkbröllop. Min önskan är att gifta mig utomlands tillsammans med min blivande man och våra barn. Kan någon från våra familjer närvara så vore det ju såklart ett plus!

Nog svamlat om det! Apropå kyrka, dit ska vi faktiskt idag, tro det eller ej. Ni som känner mig tänker nog "kors i taket". För er som inte vet så gillar jag alltså inte att gå i kyrkan, jag får en sån olustig känsla som brukar leda till panikångest. Varför det blir så vet jag faktiskt inte. Jag kan absolut offra mig och besöka en kyrka om vi tex blir bjudna på dop eller som idag, vi ska umgås med vänner. Idag ska vi luncha/fika tillsammans med Sofie och hennes dotter Adele (som bara är en dag äldre än Viggo) på kyrkans fik så det känns helt okej!

Dags att göra sig redo inför dagens äventyr. Ha en bra dag!



Att gifta sig på en vacker och avkopplande strand är min melodi!
(Bild lånad från google)