Tidigare ikväll så flyttade våran katt Kenzo. Det innebär att vi nu inte har några husdjur kvar.

Jag trodde aldrig att jag skulle säga det här men... det känns faktiskt skönt att inte ha några husdjur. Jag har upplevt att det blivit ett stressmoment. Tråkigt också såklart, framför allt eftersom att Viggo tycker så mycket om Kenzo.

Jag vill att Viggo ska växa upp med djur och det kommer han att få också (vi kommer med all sannorlikhet att skaffa något djur igenom om några år, men då blir det något icke hårigt!). Hunden Elsa bor ju med Viggos mormor och katterna med Viggos farmor, så inte är det några problem för oss att träffa dem.



Våra fina djur! Saknade såklart men det är bäst för oss alla att ha det såhär.