Ljushus.

Jag har länge tänkt köpa mig ett ljushus men har aldrig hittat något till ett rimligt pris. Men vet ni vad, nu har jag ett står i köksfönstret och det är tack vare Frida. Frida är en tjej jag "lärt känna" genom bloggen, hon har en son som är jämn gammal med Viggo. Jag kallar henne för "Fynd Frida" och hon lever upp till sitt smeknamn, hon är en jäkel på att fynda! Det är många gånger jag blivit avundsjuk på hennes fina och billiga fynd!

Hur som helst, Frida har i alla fall köpt mig ett ljushus och skickat det med posten. Hur underbart och snällt är inte det?! Tusen tack! Och är inte bloggvärlden rätt så underbar? Det finns många rara tjejer (de flesta mammor med barn i Viggos ålder) i detta avlånga land som jag lärt känna genom bloggen, och som jag önskar att jag fick träffa. Tråkigt nog så bor det allra flesta många många mil bort!

Vad snällt :) Tycker också att bloggvärlden är helt fantastisk, har fått kontakt med många fina människor :)

Bloggvärlden är bra fin! :-)

Gud vad snällt! :D Och det var kanon i ert fönster!



Ja bloggvärlden är en underbar värld :)

Åh va snällt av henne! :) Jag tycker också att de mammor i Edvins ålder som jag "pratar" med i bloggvärlden är toppen!



Sv: Tack så mycket! Ja, jag blev väldigt nöjd med hur vi fick till hans utstyrsel. Men hur bilderna blev får vi väl se hehe :)



Jag är inte morgontrött, men däremot kan jag lätt somna 19.30 nuförtiden (utan att skojja!) :P

sV: haha så söt han är dåå :D Kul att sonen kan underhålla någon annan än mig ;)



tack :) kram

Åh va kul att de kommit fram nu! :D Blev ju kanon hemma hos er hihi :)

Å ja säger desamma som dej om bloggvärlden, den e allt bra toppen ibland :) Kul när man fått kontakt me så många fina människor.. å ja synd att man inte bor närmare varandra =/

Hoppas ni har en bra helg !!:)

kram!!

Åh så fint ni har det!



Sv: För att få Viggo o sova hela natten har vi kämpat, slitit hår och blivit galna - men det var värt det! Vi körde den hårda metoden..

Vi la honom i sängen och där fick han ligga och skrika bäst han ville. Första kvällen skrek han NON STOP i två timmar. Vi gick in med väldigt länga mellanrum bara för att ge honom nappen.

Andra kvällen tog det en timme osv. och till slut fattade han att det inte var någon idé att skrika.

Först tog vi itu med det där med att äta på natten, han fick ingen mat helt enkelt och visst skrek han o var sur men att vara trött den perioden är det värt nu när han äntligen sover hela nätterna.

Om han vägrade att somna om gick vi helt enkelt upp med honom, men mat fick han då inte.

Samma där - den hårda vägen.

Finns säkert bättre o snällare metoder men vi pallade inte mer.. :/



Kramar!

Så fint du har det! Önskar att jag var lika bra på att inreda! Kram