Det började redan igår - Viggo var kinkig hela dagen, tröttare än vanligt och hade noll aptit. Precis innan läggdags konstaterade vi att han hade feber och som en blixt från en klar himmel ger Viggo ifrån sig en jätte kräka.

Han har sovit oroligt inatt och sov fram till nio imorse. Febern hänger kvar idag och lilleman är inte alls sig lik, livsgnistan är som bortblåst. Han vägrar äta och sover mest hela tiden. Imorse fick han ett rejält raseriutbrott, kastade saker vilt omkring sig och skrek som en stucken gris.

Ingenting duger, inte ens välling och vindruvor som i normala fall är ett säkert kort. Vi har varit ute på promenad, "spionerat" på Viggos blivande dagis, kollat på favvo grävmaskinen som gräver utanför våran uteplats men det roar honom inte ett dugg. Blicken är tom och ungen somnar i vagnen istället.

Det kan väl bero på en rad olika saker - tänder eller sjukdom på g, utvecklingsfas... Jag tar det med en nypa salt, avvaktar och ser hur det utvecklas under dagen. Men det är så förbannat ledsamt att se sitt barn på detta viset! Jag känner liksom inte igen honom och tycker såklart synd om honom, för det märks att han har det jobbigt.

Någon som känner igen sig i det här eller har en aning om vad det kan bero på?