Ännu ett jobbpass är avklarat, med nöd och näppe.
Som vanligt när Esra byter av mig så stannar jag kvar några timmar för att snacka lite skit. 
Underbar som hon är så överraskade hon med en Mc D påse och hade köpt med sig en hamburgare till mig, cute!

Dagen har varit jobbig, har haft mensvärk från helvetet och hormonerna har rusat.
Tankarna kring operationen i somras dök upp idag igen, starka än nånsin.
Tanken på att vi skulle bli föräldrar i vår och allt som hör där till; ultraljud, namnplanering, fotografering av magen, bebis shopping och inredning av bebis rum...
bara för att nämna några saker.

För er som inte förstår vad jag pratar om så kan jag ju i korta drag förklara mig.
I augusti visade det sig att jag var gravid. Jag visste inte hur långt graviditen hade gått och jag hade svårt att förstå att det var sant, hade jag verkligen ett litet frö i magen som skulle växa sig till en individ, ett barn?!
Självklart så vart jag glad och längtade efter allt som skulle ske, det skulle ju förändra våra liv, minst sagt!

Men någonstans inom mig så hade jag en olustig känsla, jag kände på mig att någonting var fel och jag kunde inte riktigt njuta av beskedet. Och det visade sig att min känsla stämde... efter ett besök hos en doktor och massvis med prover senare så vart det konstaterat -
jag hade fått ett utomkvedshavandeskap.
Det vart en akutoperation och fostret togs bort. Första veckorna så kändes det som att även min själ tagits bort vid operationen. Jag var likgiltig och kände inga känslor.
Inte nog med otur, jag fick även komplikationer efter operationen vilket tärde ännu mer på psyket.

Sista veckorna har varit jätte jobbiga psykiskt. 
Ett flertal vänninor och bekanta har kommit ut med nyheten om att dom ska bli mammor. Givetvis är jag glad för eran skull men jag kan ändå inte låta bli att känna avundsjuka.
Dessutom har några av dessa blivande mammor bf i samma period som jag själv skulle ha haft, alltså i mars månad.

Jag försöker resonera som så att det är någon mening med allt som händer här i livet.
Det är väl helt enkelt inte meningen att jag ska bli mamma just nu. 


I övrigt så är jag jätte glad för det jag faktiskt har  -
en underbar sambo som jag värdesätter otroligt högt. Du och jag för alltid ♥
Mina djur, skulle aldrig kunna tänka mig ett liv utan djur!
Och snart, mitt slott. Mitt intresse för heminredning kommer verkligen att stimuleras ett tag framöver. Jag är så otroligt hemma kär, mitt hem är min borg och min familj betyder mest av allt!


Tanken var att skriva en kort uppdatering men det slutade nästintill i en novell.
Nu ska jag tvätta av mig sminket och sen krypa ner i sängen och fortsätta läsa på min bok
"Ut ur mörkret".

Hoppas på en känslomässigt stabilare dag imorgon.
Natti natti!