Probably the best song in the world!
En fundering som ofta dyker upp i mitt huvud är hur man kan vara så lik sin far till sättet fastän att man inte har vuxit upp med honom?
Jag har under hela min uppväxt fått höra hur lik varandra vi är till sättet -
kroppsspråket, fräckheten, sättet att prata och välja ord, till och med musiksmaken!
"Det där hade lika gärna kunnat vara din pappa som sa/gjorde så!"
"Oj så lik din pappa du är när du säger/gör så!"
"Exakt så uttrycker sig din pappa, både med kroppen och orden!"
Låten som jag lagt upp är kanske den bästa låten i världen?!
Fick nyligen veta att min så kallad far tycker om den låten...
Det finns flera andra låtar från 80 talet som jag älskar som även han tycker om,
låtar som han lyssnade på när han och mamma träffades.
Det är väl från honom jag fått min kärlek till dansband antar jag? Hahaha!
Jag tycker att det är lite läskigt faktiskt, får kalla kårar när jag tänker på hur lika vi
tydligen är fastän vi inte känner varandra.
Kommentarer
Trackback
