Vänskap, vad är det egentligen?
Jag funderar ofta på vänskap, mina relationer till folk - hur den egentligen är.
Jag har många fina guldklimpar runt om mig som jag med facit i hand har på tok
för lite kontakt med! Vissa pratar jag mycket med i telefonen men träffar sällan,
andra träffar jag oftare än vi pratar på telefon men dom allra flesta som jag
en gång haft en bra relation till har jag numera knappt någon kontakt med alls.
Vi hörs av ibland och säger att "vi måste ses snart, saknar dig!"
men oftast blir det inte mycket mer än så.
Varför blir det så?
Växer vi ifrån varandra? Ja vissa av oss gör säkert det, vi lever olika liv numera och mognar olika fort. Men jag vet att jag har vänner runtom i landet som fortfarande får mig att må bra dom få gånger vi hörs av, det är som att tiden stått stilla.
Det kallar jag vänskap!
Sen så finns det vänner som inte verkar offra mycket.
Till exempel så är det inte så roligt att vara den som alltid ringer,
oftast åker någonstans för att kunna träffas eller helt enkelt visar intresse för vänskapen.
Alla dessa tankar gör mig ledsen.
Det är aldrig en persons fel att två inte fungerar men som i exempelvis en vänskapsrelation, båda måste ju engagera sig för att vänskapen ska hålla?
Och vill man inte engagera sig, om vänskapen inte betyder någonting längre så hoppas jag att folk kan vara ärliga mot varandra istället för att ignorera eller köra med små barnsfasoner!
Jag har många fina guldklimpar runt om mig som jag med facit i hand har på tok
för lite kontakt med! Vissa pratar jag mycket med i telefonen men träffar sällan,
andra träffar jag oftare än vi pratar på telefon men dom allra flesta som jag
en gång haft en bra relation till har jag numera knappt någon kontakt med alls.
Vi hörs av ibland och säger att "vi måste ses snart, saknar dig!"
men oftast blir det inte mycket mer än så.
Varför blir det så?
Växer vi ifrån varandra? Ja vissa av oss gör säkert det, vi lever olika liv numera och mognar olika fort. Men jag vet att jag har vänner runtom i landet som fortfarande får mig att må bra dom få gånger vi hörs av, det är som att tiden stått stilla.
Det kallar jag vänskap!
Sen så finns det vänner som inte verkar offra mycket.
Till exempel så är det inte så roligt att vara den som alltid ringer,
oftast åker någonstans för att kunna träffas eller helt enkelt visar intresse för vänskapen.
Alla dessa tankar gör mig ledsen.
Det är aldrig en persons fel att två inte fungerar men som i exempelvis en vänskapsrelation, båda måste ju engagera sig för att vänskapen ska hålla?
Och vill man inte engagera sig, om vänskapen inte betyder någonting längre så hoppas jag att folk kan vara ärliga mot varandra istället för att ignorera eller köra med små barnsfasoner!
Kommentarer
Trackback
