Jag är den jag är!

Vidriga, äckliga ångest.
Hatar att må så här, hatar känslan inombords!
Det var längesen jag drabbades av det här, jag hade nästan glömt hur det känns. Förut var det min vardag, mer eller mindre. Att jag nu drabbas en gång är en fis i rymden även om det känns förjävligt! Men orkade jag härda ut så gott som varje dag förut så orkar jag några enstaka timmar nu.

Funderar på att gå ut i skogen och skrika så mycket att jag sen inte orkar ge ifrån mig ett enda pip, eller kanske slå på ett träd tills dess att jag inte orkar mer.
Vill göra mig fri från känslan som gnager inombords.

Oj, nu vart det ett väldigt personligt inlägg men det gör mig ingenting.
Jag är den jag är.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Skrika brukar faktiskt kunna göra så att det känns bättre =)

2010-10-03 @ 17:28:46

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

Din e-postadress: (publiceras ej)

Din blogg/hemsida:

Det här vill jag säga:

Trackback
RSS 2.0