Jag har alltid hatat korv! Kanske att jag nångång ätit en kall falukorvs skiva, eller en kokt på Ikea. Men det har varit mycket sällan. I somras hade jag en period på två veckor då jag var helt tokig i kokt knäppkorv med bröd När det suget lagt sig så återgick jag till att inte tycka om korv, jag vart äcklad.
I går hände det... jag vart återigen sugen på kokt korv. Trodde och hoppades att det bara va en engångs grej men idag kände jag samma sug.

När jag idag skulle köpa en korv på Pressbyrån så sa killen i kassan några ord som fick mig panikslagen, på riktigt! "Tyvärr har jag inga kokta korvar, bara grillade". Halvt hysterisk och med gråten i halsen stegade jag ut från butiken, utan korv. Jag gick som i ett mörker, visste inte riktigt vart jag va eller vart jag skulle.
Till sist står jag vid busshållsplatsen, lugnare än tidigare men fortfarande sugen på korv. Slänger en blick över axeln och vad får jag se? Jo en korvkiosk! Lyckan va total, hahaha! Kom på mig själv med att fnissa högt och halvspringa till kiosken. Några minuter senare hade jag mölat i mig en korv och kände mig nöjd.

Tänk så knepigt det kan bli, låter ju nästan som en påhittad historia.
Kan man kalla det för cravings? :)