Vi är fortfarande kvar i Storvik och jag har inte haft något sug alls efter att blogga. Vi solar och badar, åker båt och vattenskoter och bara är - njuter av ledigheten. Vi åker förmodligen hem till Uppsala imorgon.

Det känns som att min hjärna är ur funktion, jag får inte liksom inte mina tankar till en vettig mening. Beror dels på tröttheten som jag konstant känner av men också för att jag är ganska så... hur ska jag säga... likgiltig? Jag kommer in i såna perioder lite titt som tätt - lever i en värld där det antingen är svart eller vitt. Just nu är det väldigt mycket svart. Jag känner mig extra sårbar, stressad och lättirriterad. Jag hatar att vara sån, vill inte vara sån person! Ibland blir jag äcklad av att se mig själv i spegeln.

Det är ingenting speciellt som har hänt som gör att jag mår så här, det är bara sån jag är. Borderline.


Min finaste lilla skatt! Viggo förgyller mina dagar. Han motiverar mig till att läka och han gör läkningsprocessen så mycket lättare!