Home sweet home! Efter fyra timmars flängande i sjukhus miljö så är det skönt att komma hem och bara vara. Soffan ser så inbjudande ut idag!

Dagen började ju med ett besök hos barnmorskan. Hjärtljudet låg på 140 och magen 33 cm, liksom förra gången. Oförändrade siffror alltså. Nästa tid hos barnmorskan är 25 januari men förhoppningsvis slipper jag det besöket, hoppas att lillen har kommit innan dess!

På bedömningsmottagningen fick jag lämna prover och diskutera med en läkare. Vet inte om jag vart så mycket klokare av det? För det första så pratade hon i gåtor och körde med dubbelmoral och för det andra lät hon som Mumin mamman. Jag ska tillbaka dit på tisdag nästa vecka för en uppföljning. Sitter i en rävsax, dom alternativa lösningarna som finns (behandling med mediciner och kejsarsnitt) är inte lämpliga - medicinering för Crohns bör undvikas under graviditeten samt att dom inte vill medicinera för att jag inte fått någon diagnos fastställd ännu. Vid ett kejsarsnitt är risken stor att magen blir sämre efteråt.

Så summa summarum, det är bara att bita ihop och göra allt jag kan för att försöka samla ork och energi. Som om jag inte redan gör så gott jag kan? Läkaren ordinerade vila, energidryck och godis. Kuckelimuck meducin = världens bästa medicin! Skulle jag bli ännu sämre så lägger dom in mig med dropp. Varför inte göra det nu undrar jag? Måste man bli jätte dålig, är det inte bättre att förebygga redan nu när jag 'bara' är dålig? Jag blir inte klok på det här...