Istället har vi bestämt oss för att Viggo ska få gå på ett vanligt dagis. Det finns ett dagis bara några minuters promenadavstånd hemifrån oss som vi hört mycket bra om men dessvärre är det minst ett års väntan innan vi får en plats där. Våran plan var att ha Viggo hemma året ut och i samband med 2 års dagen skulle han inskolas men våra planer sprack...

Känner mig splittrad och en aning stressad i den här frågan. För min del får Viggo gärna vara hemma, det är för hans egen skulle som vi tänkt ha honom på dagis 2 dagar i veckan á 4 timmar. Nu sägs det ju att barnen inte har något behov av att gå på dagis före 3 års ålder men jag vet inte riktigt om jag håller med. Såklart att jag inte vill ha mina barn på dagis fem dagar i veckan från tidig morgon till sen eftermiddag men jag tror att det är nyttigt för barnen att träffa andra barn och vuxna. Jag känner att jag kan inte ge Viggo all uppmärksamhet han behöver och hur ska det då bli till hösten när lillasyster kommer?

Just nu tar vi en dag i taget. Viggo kommer att vara hemma med mig och vi får göra det bästa av situationen. Det kommer alldeles säkert att gå jätte bra, vi kommer på våra rutiner och knep som får det att fungera. När jag tänker efter så känner jag en enorm tacksamhet över att ha chansen att vara hemma med mina barn så som jag faktiskt kan. Klart att jag ska njuta av den här tiden! Snart är barnen stora och klarar sig själv.

Jag lyckades genom mitt skrivande vända tankarna till det bättre. Jag kom till insikt med vilka fina möjligheter jag har och att jag ska ta till vara på dem. Skulle det mot att förmodan inte fungera så får vi lösa det då. Fram tills dess njuter vi av att det faktiskt fungerar!