Äntligen är jag utskriven från sjukan och hemma igen!
Jag ogillar verkligen sjukhus miljön. Skönt dock att vara i trygga händer men nu är läget stabilt och allt under kontroll och då är det såklart skönast att vara hemma.

Jag tog ett snack med lillen i magen igår kväll, talade om för honom att jag inte är redo att bli mamma ännu och att han ska ligga kvar i magen några veckor till och växa på sig. Han verkar lyssna på sin mamma för han har inga planer på att komma ut. *Peppa peppa, ta i trä*

Förmodligen så har en bit av moderkakan lossnat, därav blödningen.
Nu är jag ordinerad vila, vila, vila fram tills förlossningen och får inte göra några tunga lyft eller ta för raska långa steg. Nästa vecka ska jag på en tillväxt kontroll och ska då även undersöka moderkakan och livmodertappen för säkerhets skull.

Det som hände i söndags va verkligen otäckt! Jag är så glad och tacksam över att det inte va något allvarligt. Ännu en gång vart jag påmind om att livet kan förändras på bara några sekunder, att man inte ska ta saker och ting för givet. Som tur är så behövde vi inte genomlida något tragiskt men jag fick mig en tankeställare...