Du hade änglavakt, kära du...
Igår kväll vart jag påmind om hur snabbt livet kan förändras, att man inte kan ta saker och ting för givet. På en bråkdels sekund kan livet vändas upp och ned.
Jag tror att det redan är bestämt i förväg när vi ska lämna jordelivet.
Den här gången var det inte dags. Kanske var det en varning?
Det som inträffade igår fick mig att fundera -
om det hade slutat på ett annat vis, om det var så att det var dags för honom att lämna jorden,
hade han då vetat hur mycket jag bryr mig om honom och hur betydelsefull han faktiskt är för mig?
Jag tror att dom flesta är lite för 'dåliga' på att visa och tala om att man bryr sig och tycker om varandra. Men det är väl typiskt oss svenskar? Jag säger såhär:
"Hellre en gång för mycket än en gång för lite". Ta inte varandra för givet!
Hur är det ens möjligt att vara så grym mot sina egna barn?
Rasande slog hon sitt barn medvetslös. Sen ångrade hon vad hon hade gjort och bad sitt barn att öppna ögonen men det var för sent. Hans lilla hjärta hade slutat slå.
I sovrummet på lakanet stod det "MAMMA JAG ÄLSKAR DIG".
Jag får en klump i magen när jag läser texten. Det värsta är att det faktiskt finns sådana föräldrar, föräldrar som utsätter sina barn för våld. Det är på riktigt!
Jag blir så arg, det är så orättvist! Det finns så många par som inte kan få barn men som så gärna vill och som dessutom skulle bli underbara föräldrar.
Och sen så har vi rötägg som får barn men som absolut inte förtjänar dem!
Med det så menar jag personer som medvetet utsätter sina barn för olika hemskheter, till exempel misshandel, sexuella övergrepp, missbruk, svek osv.
Sänder en tanke till alla utsatta barn ♥
Fars dag, dagen då jag saknar det jag aldrig haft.
Hitintills har fars dag inte varit en del av mitt liv. Fars dag har alltid varit lite plågsam, liksom en tagg i hjärtat. Känslor så som hat, besvikelse och ledsamhet har blivit extra starka just denna dag och sårbarheten har ökat. Många frågor och funderingar har det varit genom åren men aldrig några svar...
Från och med nu har denna dag en ny betydelse i mitt liv. Jag ska lägga till en högtidsdag i mitt liv och uppvakta pappan till mitt kommande barn. Vi ska göra det på vårat sätt. Det ska bli våran tradition, min och min familjs tradition. Det som har varit går inte att förändra. Nu blickar vi istället framåt och skapar det liv vi vill ha, med våra förutsättningar.
Fars dag kommer alltid att vara en dag då jag saknar det jag aldrig haft.
Ung & bortskämd...
Kollade på SVT 1 nya serie "Ung & bortskämd" och blev så jäkla upprörd och förbannad!
Serien handlar om tio unga killar och tjejer som ska bo tillsammans.
Ingen av dem vet hur man håller i en disktrasa, lagar mat, tvättar, städar eller ens handlar mat. Föräldrarna har skämt bort dem och nu ska dom försöka klara sig på egna ben, utan föräldrarnas uppbackning. Okej om dom va 13 år men dom flesta är 20 plus!
En del av dom bor hemma och andra har egen lägenhet. Ingen av dem vill ha ett jobb, alla får sina rum/lägenheter städade av föräldrarna, maten serverad och tvätten tvättad.
Killar och tjejer i min ålder och knappt kan torka sig själva i arslet när dom skitit och inte har någon som helst respekt för pengar?! "Mamma och pappa betalar".
En annan har jobbat och kämpat sen 17 års ålder och ska snart bli mamma...
Blir mest förbannad på föräldrarna som förstör sina barn på det viset. Vakna för fan,
inse vad ni ställer till med, ni stjälper!
Nej jag blir så arg och tycker det är pinsamt att se hur jävla blåst folk kan vara!
Det luktar bebis i min näsa.
Att få spendera några timmar med lilla Rebecca var mysigt men även lite läskigt och skrämmande. Jag är inte alls van med bebisar och småbarn, har svårt att slappna av och veta hur jag ska bete mig. Tankarna på att bli en bra mamma har fått snurr igen. Dålig självkänsla, lite kunskap och erfarenhet samt rädslan att misslyckas gör mig osäker på om jag kommer att lyckas bli en bra mamma.
Jag är helt slut efter dagens bravader så nu ska jag lägga mig, tro det eller ej! Natti natti.
Ser ut som ett spöke men är inte utklädd...
Inte känns det bättre när jag hittade en bild där jag ser pigg och fräsch ut.
Dessutom har jag "långt" blondt hår... miss that like crazy!
Skulle göra vad som helst för att se så fräsch ut!
Ska bloggen gå i graven?
Just nu har jag mycket tankar, funderingar och oro kring allt som komma skall. Förlossningen, första tiden med bebisen, livet som mamma, att räcka till som sambo... Kämpar otroligt hårt med ångesten, självförtroendet och självkänslan just nu, vissa dagar går det galant och andra dagar kattlåda.
Äsch, jag bara svamlar. Nu ska jag krypa ner i sängen och plöja igenom en bunt tidningar och försöka att inte tänka på annat än det jag läser. Imorgon kanske allting känns lite bättre och blogglusten finns där igen? Den som lever får se. Natti natti!
Helvetes ångest...
Jag biter tappert ihop, känner tårarna bränna bakom ögonlocken, sväljer febrilt för att slippa känna klumpen i halsen. Det känns som att jag ska kvävas vilket sekund som helst! Får ännu mer ångest för att jag har ångest, för att jag mår såhär. Jag borde ju vara glad! (självklart är jag glad över allt bra jag har i mitt liv men det är svårare att känna glädjen när ångesten slår till)
Varför måste man ha såna här dagar? När ska någon komma på ett sätt att bli kvitt ångest för evigt, ett mirakel piller?
Gravid, vaccinera sig eller inte?
Jag blir inte klok på allt snack om vad man bör göra och inte göra!
Ni som är gravida, kommer ni att vaccinera er enbart för att vi tillhör en riskgrupp?
Life is a rollercoaster, just gotta ride it.
Hang in there...
(Bilderna har jag knäppt när vi var i Las Vegas 2009.)
Dåliga impulser...
Det är jätte trist för jag tycker att det är fint med en kort frisyr men jag
passar inte i det. Får inte till helheten, känner mig så löjlig.
Inte känns det bättre nu när jag börjar bli lönnfet och blek.
Som en blandning av dessa tre personer känner jag mig frisyrmässigt
(mest som den översta) .
Stina i Saltkråkan.
Rihanna
Viktoria Beckham, det är faktiskt den bilden som fick mig att våga
klippa av mig håret. Jag tycker att hon är så ruggigt snygg på den bilden.
Allt klär en skönhet men jag måste inse att jag inte är Viktoria, tyvärr!
Nej, nu ska jag skippa saxen ett bra tag framöver och spara ut mitt hår och
till våren bli blond igen! You live and you learn. Nu vet jag att en kort frisyr inte är någonting för mig, nu behöver jag inte fundera på det något mer.
Ingen kommer ihåg en fegis!
Jag är den jag är!
Hatar att må så här, hatar känslan inombords!
Det var längesen jag drabbades av det här, jag hade nästan glömt hur det känns. Förut var det min vardag, mer eller mindre. Att jag nu drabbas en gång är en fis i rymden även om det känns förjävligt! Men orkade jag härda ut så gott som varje dag förut så orkar jag några enstaka timmar nu.
Funderar på att gå ut i skogen och skrika så mycket att jag sen inte orkar ge ifrån mig ett enda pip, eller kanske slå på ett träd tills dess att jag inte orkar mer.
Vill göra mig fri från känslan som gnager inombords.
Oj, nu vart det ett väldigt personligt inlägg men det gör mig ingenting.
Jag är den jag är.
Stöd rosa bandet, köp rosa!
Det minsta vi kan göra är att köpa ett band och sätta på jackan eller väskan.
Vill man själv inte bära det så kan man ju ge bort det till någon,
huvudsaken att man är med och stödjer insamlingen.
Det kostar endast 25 kronor. För 25 kronor får man inte mycket idag men
för ynka 25 kronor gör du en god gärning! Jag ska köpa ett!
Det är många företag som väljer att samarbeta med Canerfonden och
just rosa bandet. Jag ska köpa ett nagellack från Mavala och ett par
innertofflor från Scorett. Företagen som säljer rosa produkter och
deras sortiment kan du se här.
Jorden sedd från ovan.
" Världsberömde filmaren Yann Arthus-Bertrand tar oss med på en oförglömlig
resa genom femtio länder för att visa upp en underbar planet i stor fara.
Dokumentären är en visuell njutning som också väcker frågor.
Vad har vi gjort med vår jord?
Och hur lång tid har vi på oss att vända utvecklingen? "
Jag vart så tagen av det jag såg, fick mig en tankeställare.
Vad håller på att hända med jorden? Om det fortsätter såhär,
hur ser det då ut om 50 år?
För den som är intresserad av att se filmen så finns den på Youtube,
sök på "Home".
Bilderna är lånade från svt.se
Skulle inte bli förvånad om det blir snack om valfusk.
det är ju ett jäkla rabalder om SD´s plats i riksdagen, dom röda klagar över att dom blåa ska styra Sverige i ytterligare fyra år. Jag blir så less!
Det är så här vi svenskar vill ha det, annars skulle det inte ha blivit dom resultat som är. Man kan inte behaga alla. Majoriteten av befolkningen vill ha det så här. Sluta gnäll. Vissa verkar inte ens veta vad dom snackar om,
syftar på ett flertal statusrader på Facebook.
Har du ens gjort rätt för dig i detta val? Har du rätten att gnälla?
Är dessutom så jäkla less på alla kommunister!
Jag har dragit mitt strå till stacken!
Idag har jag gjort rätt för mig, har gjort det jag kan för att påverka Sveriges politik - jag har röstat. Trodde för bara några veckor sen att jag skulle rösta blankt men så vart det faktiskt inte.
Har valt att engagera mig en smula och valet vart inte så svårt.
Nu har jag som sagt gjort det jag kan, kommer du att göra det?
Blir så less på folk som gnäller över politiken men röstar inte ens när det är val!
Röstar man inte så har man heller ingen rätt att gnälla och beklaga sig,
anser jag.
Ständig ångest!
Jag vill så gärna aktivera henne mer än jag gör men har helt enkelt inte orken. Hatar mig själv för det.
När jag sätter på mig jackan och ska gå till bussen viftar hon glatt på svansen och tror att det är dags för en promenad. Istället stänger jag dörren framför nosen på henne. Jag ser genom fönstret på dörren hur svansen sjunker och likaså hennes huvud. Sen följer hon mig i alla fönster tills dess att hon inte längre ser mig gå iväg. Det gör så ont i mitt hjärta då!
Älskade Elsa!
Svenska sjukvården är ett skämt...
Jag är så arg och så jävla less på sjukvården!
Hur svårt ska det vara att sköta sina jobb? Blir så arg när det är vi patienter
som blir drabbade av sjukvårdens misstag och tabbar.
Orkar inte gå in på vad som händer, det är för komplicerat.
Jag slipper läggas in i alla fall, just nu. Men jag kommer förmodligen
bli inlagd inom kort.
Fick dessutom höra ett annat skräck exempel häromdagen.
En vän till mig har haft besvär sen i januari och sökt vård för det, bland annat förstoppning. Efter många om och men så får hon i alla fall veta att hon fått hemorrojder. Hon får ett recept utskrivet och går under behandling men blir inte bättre. När hon några veckor senare uppsöker en gynekolog för sina besvär visar det sig att hon inte alls har hemorrojder, hon har kondylom.
Gynekologen hävdar att en läkare ska kunna se skillnad på hemorrojder och kondylom, inget snack om saken. Ska man skratta eller gråta?
Hur pålitlig är sjukvården egentligen?
Efter läkarbesöket så vart jag på riktigt dåligt humör så då vart det tröst shopping med Sandra. När jag kom hem vart det en tröst pizza och nu ska jag pigga upp mig med lite städning. Ja jag mår oftast bra av att städa, konstigt nog.
Kungarna av Tylösand.
Har läst och hört talas om "Kungarna på Tylösand", såg att folk kommenterat programmet på Facebook men har själv inte tittat på det - förens nu.
Zappade runt och hamnade på kanal 5 där repris starten av ovannämnda programmet visades. Redan i trailen vart jag förbannad. Hur fan är folk funtade?! Jag skäms, det är så jävla pinsamt! Det är värre än alla dessa lyxfruar!
TUR att det är ett fritt land och att man kan byta kanal!
En blivande mammas oro...
Det jag är mest orolig för är att jag inte kommer att bli någon bra mamma,
tänk om jag inte klarar av det? Jag har inte en aning om hur man pratar med en bebis eller när det att dags att amma och varför gråter barnet? Jag vet att det är vanligt att man tänker så och att det inte är någonting att oroa sig för men nu är det som så att jag tycker att alla dessa tankar och alla känslor är jätte jobbiga! Jag kan inte sluta tänka på det, det ligger och gror omedvetet inom mig.
Jag drömmer om det på nätterna.
Drömmer att jag tappar bebisen i golvet, att jag klär på honom för mycket eller för lite, badar honom i för varmt eller för kallt vatten, matar honom för sällan eller för ofta, klär honom i obekväma kläder, orolig för att jag inte är tillräckligt uppmärksam eller uppfostrar honom på ett dåligt sätt, rädd för att omedvetet ge honom en otrygg uppväxt eller att jag är en tråkig mamma.
Ja ni hör ju själva, skulle kunna rabbla upp tusen tals exempel.
