Nu tänkte jag ge mig på en så kallad årskrönika, gjord på mitt eget vis. Det är roligt att se tillbaka på året som gått och jag tror att det är nyttigt också - man kanske kommer till insikt med saker och ting eller ser på livet med andra ögon såhär i efterhand? Jag själv uppmärksammar till exempel att jag är ganska negativ av mig (hoppas och tror att jag blivit bättre senaste halvåret). Nu när jag är medveten om det så är det ju lättare att jobba på det och bli ännu bättre. Jag ska bli mer positiv och inte ta allt så seriöst! Hoppas på att inte behöva vara lika otursdrabbade kommande år.

Jag ska försöka sammanfatta 2010 så kort jag kan. Har så svårt att komma ihåg allt som händer så jag ser tillbaka på månaderna här i bloggen och gör en kortare sammanfattning utefter det. Några små förändringar och tillägg kan komma under dagen. Länkar till några inlägg så ni kan läsa lite mer om det som hänt.




Januari: År 2010 inleds med intensiv husrenovering, motgångar, mycket stress och ett missfall. Kämpade dagligen med negativa tankar, ångest och övriga borderline symptom.

Februari: Denna månad va inte så mycket bättre. Nu flyttar vi från våran nybyggda lägenhet i stan till ett gammalt hus en bit utanför stan. Jag räddade livet på en hantverkare, det var en riktig skräckupplevelse! Viktor jobbar i Danmark ganska mycket så jag är gräsänka. I samma veva blir han jätte dålig, dubbelsidig öroninflamation och eksem i öronen samt hög feber och vinterkräksjukan. Han är verkligen klen och blir inlagd på Akademiska sjukhuset några dagar.

Mars: Våren är på ingång och mitt välmående likaså. Jag får ett nytt jobb i en klädbutik ute på Arlanda. Nytt jobb, ny inspiration. Äntligen börjar det kännas bättre!

April: Jag och solen strålar ikapp! Rakar av mig håret på ena sidan. Vulkanen på Island spyr ur sig massvis med aska! Får ännu ett jobb, denna gång som extrapersonal i en skobutik. Känner att tiden inte riktigt räcker till. Kliver in i en period på några månader med mycket jobb. Pyret blir till ♥

Maj: Min och Viktors månad - förlovade i två år och tillsammans i tre. På våran treårs dag gjorde jag ett graviditetstest som visade positivt. Lyckan bubblade inom oss men av tidigare erfarenheter vågade vi inte hoppas på för mycket. Jag vart 'kidnappad' till Köpenhamn av min raring. Projektet på övervåningen påbörjas men än idag är vi inte färdiga...

Juni: Nu börjar jag känna av graviditeten - spyr konstant och är mer död än levande! Biter trots allt ihop så gott det går och jobbar väldigt mycket. Lagomt till midsommar blir jag sjukskriven pga illamåendet och väljer att avsluta min anställning på Arlanda för att satsa helhjärtat på jobbet i skobutiken. Såhär i efterhand ångrar jag det då jag inte fick ett skit tillbaka, det är lätt att vara efterklok med facit i hand! Vi släpper bomben, berättar att vi ska bli föräldrar om allt går som det ska. Vädret är underbart, jag är lycklig och förväntansfull. Brorsan tar studenten. Jisses va åren går fort! Kronprinsessan gifter sig med sin bondläpp hemifrån mina trakter och vi va på plats för att titta. Påvägen hem blir Viktor av med körkortet...

Juli: Den här månaden har jag inte bloggat någonting så jag har inte så mycket att se tillbaka på. Det enda jag gjorde i juli månad va att jobba och försöka orka med vardagen. Konstant illamående och trött men pyret hänger fortfarande med så jag är lycklig!

Augusti: Månaden som bara svischade förbi! Både jag och Viktor fyller år. Vi åker till Grekland för en veckas semester tillsammans med min familj och oj så värda vi va den veckan! Och det bästa av allt - ultraljudet! Pyret vela inte visa sig så det vart ännu ett ultraljud som visade att pyret är en liten grabb. Min magkänsla stämde! Alla andra gissade på en flicka. Jag får en impulsidé, klipper av mig mitt fina hår och färgar det brunt. Ångrade mig fruktansvärt mycket i efterhand! Vi blir bjudna på dop och överraskas med ett bröllop.

September: Det här verkar vara månaden då graviditeten blir mer 'på riktigt', nu vågar vi hoppas och tro att vi faktiskt ska bli föräldrar. Vi beställer en vagn och jag börjar shoppa kläder till det lilla livet. Nu börjar man ana en gravidmage. Är helt tokig i frukt (och korv, som jag alltid hatat!), jag läser mycket om graviditeten och börjar oroa mig för tiden som mamma. Jag kallas numera 'gravidosaurius' av min sambo, haha! I mitten av månaden blir jag sjukskriven för magen, denna gång är det inte graviditeten utan Crohns sjukdom som ställer till det. Är riktigt dålig och får söka akut vård. Det skulle visa sig bli ännu värre... Morfar fyller 60 år. Snacka om att man har en ung morfar!

Oktober: Vi åker till Stockholm för att se våran lillgrabb i 3d/4d ultraljud. Häftig upplevelse, rekomenderas starkt! Första snön faller och likaså siffrorna på hur många dagar det är kvar till beräknad födel. Nu vart det tvåsiffrigt! Vi fick åka akut till förlossningen för att kontrollera att lillgrabben mådde bra och det gjorde han, tack och lov! Sjukskriven = tid för inspiration och pyssel! Svart målarfärg va min bästa vän, jag gick loss med penseln på bland annat en giraff, ett skötbord, en spjälsäng och en tallrikshylla. Magproblemen vart ännu värre och sjukskrivningen förlängd månaden ut, till att börja med. Jag va så trött, orkade knappt stå på benen och fick konstant höra att jag såg riktigt sjuk ut. Doktorn upptäcker att mina järndepåer är så gott som tomma, jag hade 3 och man bör ligga på 90 åtminstonde. Jag började med järninjektioner och märkte efter fyra injektioner att jag blev piggare, tack och lov! Vi åkte iväg till Tällberg på en spaweekend, mycket uppskattat! Jag låg hemma hela dagarna och svällde, bokstavligen! Tv4 började sända ett helt fantastiskt program, 'Så mycket bättre', och det gjorde mina lördags kvällar! Fick återigen en impulsidé, klippte håret ännu kortare! Hur dum får man vara egentligen?!

November: Det är redan kallt och mycket snö. Mörkret gör mig deppig men samtidigt är det mysigt. Kände mig ful och värdelös. Saknade mitt långa blonda hår mer än någonsin! Vill jobba men blev sjukskriven året ut pga magen. Nu började det märkas i kroppen att jag är gravid - fogarna gjorde ont och jag samlade på mig mycket vätska. Tidigare hade jag knappt haft någon mage men i slutet av månaden formar den till sig och växer fort! Jag började få problem med att få på mig kläderna och jackan går inte att stänga. Sara gifter sig och jag får lite lätt panik över att vi 'huxflux' är så vuxna! Elsa drabbas av luftrörsinfektion och feber och är sig inte lik på några veckor.

December: Månaden med flest 'ups and downs', flest turer i Borderlines berg och dahl bana. Att vara höggravid och alla dessa hormoner underlättar inte. Jag hatar att gå förbi en spegel, tål inte att se min egen spegelbild! Efter att ha krånglat med Försäkringskassan hela hösten vart mitt ärende äntligen klart och en stor sten föll av mina axlar!
Allt är klart inför lillens ankomst och vi väntar med spänning! I skrivande stund har jag 22 dagar kvar till beräknad födsel. Jag hoppas att dagarna går fort! Han får gärna komma tidigare men inte innan tolvslaget idag. Vi fick ju vara med om en riktig skräckupplevelse i början av månaden, en av dom värsta dagarna i mitt liv! I samma veva inträffade en otäck olycka och jag fick mig en tankeställare. Ta ingen/ingenting för givet! Nu har vi haft huset i ett år, tiden går så fort! Just den meningen, 'tiden går så fort', skulle jag kunna säga flera gånger om! För det är verkligen så, jag förstår inte vart 2010 och alla tillhörande dagar tagit vägen?! Hur summerar jag då mitt år?

När jag ser tillbaka på året som gått och läser i bloggen om va som hänt så känns det som att alltihop hänt nyligen. The Baseballs konserten den där varma kvällen i juni känns inte som ett halvår tillbaka i tiden! Det har helt klart varit ett av mina bästa år hitintills. Jag har utvecklats och mognat, blivit en starkare, lugnare och tryggare person som värderar saker och ting annorlunda numera. Det är inte alltid jag själv märker mina framsteg och förbättringar men jag blir ofta påmind på olika sätt och vis.

Kommande år innebär en stor förändring för både mig och Viktor. Det är med blandade känslor, givetvis är jag överlycklig men samtidigt rädd och nervös. Att ha Viktor vid min sida underlättar otroligt mycket, jag är så glad att jag har honom! Att få göra denna resa i livet tillsammans med honom är ett äventyr som jag aldrig vill ska ta slut.