Nycklarna.
Såhär ser det alltså ut. Jag tror att vi kommer att trivas bra!
Tack!
Idag har jag en typisk "gravid dag". Jag mår alltså illa och är extremt trött. Det blir inte många knop här hemma idag men det är bara att lyssna på kroppen och gilla läget. Stressar jag, eller slarvar med mitt små ätande, så mår jag genast pyton! Och apropå att äta, det är inte det lättaste numera - vissa dagar blir jag äcklad av det allra mesta och får helt enkelt testa mig fram vad som är okej och inte.
Nu ska jag i alla fall göra ett ryck. Jag och Viggo ska ner till Ica. Hatar dagar (årstider) som dessa, man lär pylta på både sig själv och ungen massvis med kläder för att inte frysa ihjäl. Och att klä på sig tillhör ju inte Viggos favorit syssla...
Idag har vi lekt mycket på golvet, allt för att jag ska slippa bära i onödan. Maracas äggen är populära just nu liksom gosedjur. Viggo kramar och pussar gärna sina mjuka vänner.
Klanen utökas.
I går var jag på ett vul för att se att allt ser bra ut och det gör det, full aktivitet! Jag är i vecka 11+4 enligt ultraljudet, 11+2 enligt barnmorskans uträkning. I folkmun är jag alltså i vecka 12.
Lite knepig ultraljudsbild men man ser i alla fall att lill*n finns där, 8 cm "stor". På bilden ligger h*n med huvudet nedåt mot högra hörnet.
Inga fler husdjur.
Tidigare ikväll så flyttade våran katt Kenzo. Det innebär att vi nu inte har några husdjur kvar.
Jag trodde aldrig att jag skulle säga det här men... det känns faktiskt skönt att inte ha några husdjur. Jag har upplevt att det blivit ett stressmoment. Tråkigt också såklart, framför allt eftersom att Viggo tycker så mycket om Kenzo.
Jag vill att Viggo ska växa upp med djur och det kommer han att få också (vi kommer med all sannorlikhet att skaffa något djur igenom om några år, men då blir det något icke hårigt!). Hunden Elsa bor ju med Viggos mormor och katterna med Viggos farmor, så inte är det några problem för oss att träffa dem.
Våra fina djur! Saknade såklart men det är bäst för oss alla att ha det såhär.
Och apropå glädje...
Älskar Viggos min som han gör när han gillar något ätbart - kniper ihop ögonen, plutar med munnen och slår ut med armarna samtidigt som han säger "mmmmm".
Så gott att han till och med letar rester i haklappen...
Mina svackor.
Sen några dagar tillbaka har jag känt mig mycket gladare och livet känns inte längre lika "besvärligt". Usch, det måste låta hemskt det jag skriver? Få nu inte för er att jag är en elak, oengagerad och dåliga mamma för det är jag inte! Kanske att jag är en usel livskamrat stundtals men Viggo går det ingen nöd på, han drabbas inte.
Just idag pirrar det lite extra inom mig. Varför vet jag inte och jag behöver väl egentligen inget svar på det, jag är tacksam att jag känner så och nöjer mig med det. Jag försöker fokusera på positiva saker, sånt som får mig glad. Här följer några exempel:
Jag är otroligt glad och tacksam över min fina friska familj!
Glad över att se hur mycket Viggo gillar nya vagnen.
Glad över att vi beställt en ny och kanon fin soffa.
Glad över att det kommit snö, nu känns det ljusare och fräschare.
Glad över att Coldplay gjort låten "Paradise". Den ger mig lyckorus!
Glad över att jag kommit så långt i livet och över hur bra jag faktiskt har det!
Glad över att Viktor finns vid min sida, beundrar honom enormt mycket.
Glad över att jag packat flera flyttkartonger idag och det går lekande lätt.
Glad över att jag vågar vara en ärlig människa som inte förskönar allting.
Glad över att jag numera äter frukost, lunch och middag, skippar colan och dricker vatten.
Angående flytten.
Bostaden är ett nyproducerat radhus i ett "svensson svensson område", i södra delen av stan. Jag trodde aldrig att jag skulle bosätta mig så men det känns faktiskt bra. Det är massor med barnfamiljer i området och vi har lekparken precis utanför våran uteplats. Jag vill att Viggo ska få chansen att växa upp i ett område där det är mycket barn i hans egen ålder (det är det inte där vi bor nu). Förhoppningsvis finns det också vuxna i våran ålder som vi kan umgås med.
Anledningen till att vi flyttar är att jag/vi är trött på att renovera, man blir aldrig färdig med ett gammalt hus. Vi har gjort så otroligt mycket jobb med huset under dessa två år. Varför flytta när det börjar bli "färdigt"? Jobb finns det alltid på ett gammalt hus, stora och små projek, både in och utvändigt. Det tar aldrig slut! Jag tycker att det är jobbigt att leva i rust, drygt att det ofta ränner hantverkare här hemma och att de mesta av tid och pengar plöjs ner i huset. Vi har dessutom en stor tomt att ta hand om.
Just nu känns det liksom infekterat, jag vill inget hellre än att flytta till ett nytt och fräscht boende. Vanligtvis så bor man väl in sig i huset och tycker om det mer och mer ju längre tiden går men så är det inte i vårat fall. Det är inte längre någon glädje i det vi gör. Visst tycker vi om huset men det finns för och nackdelar med allt här i världen och just nu väger nackdelarna över.
Jag/vi är inte typen som vill bo i en långvarig rust. Vi är vana med att bo i nyproducerade lägenheter där allt är nytt och fräscht. Ett nybyggt litet hus, eller ett parhus, kanske är mer lämpligt för oss? Ett gammalt hus med enbart rust känns betyngande och det passar sig inte i vårat liv just nu. Jag vill leva och må bra, spendera tiden med min familj. Alla är vi olika och tur är väl det. Jag tycker det är strongt av oss att komma till insikt med att det här med ett gammalt hus inte är våran grej, inte just nu i alla fall.
Jag brukar fundera på hur livet sett ut om vi bodde kvar i stan, i våran nyproducerade lägenhet. Tänk så mycket tid och pengar vi sparat. Men å andra sidan hade jag inte varit nöjd, jag vill ju gärna bo i hus, lite avsides. Det gör vi nu men som sagt, projektet var för stort och vi har fått nog. You live and you learn!
Vi kommer i första hand inte att sälja huset. Så vem vet, vi kanske kommer att sakna huset och slutligen flyttar tillbaka?
Viggo hjälper gärna till med att... packa?
Ny barnvagn.
Efter lunch ska jag och Viggo inviga nya vagnen. Det ska bli så spännande att se hans reaktioner, om han ens reagerar?
Känslor.
Och angående flytten - jag ska förklara för er i ett inlägg. Men det får bli imorgon, i bästa fall, för nu ska jag göra kväller. Natti natti!
För att pigga upp detta inlägg bjuder på några bilder från dagen som varit:
Namnsdag.
Idag har mina två V:n namnsdag. Grattis till er på Viktor dagen!
Dagens längd och vikt.
Viggos längd och vikt.
Födelselängd: 49 cm
Födelsevikt: 3140 gram
13 dagar: 51 cm och 3110 gram
25 dagar: 53 cm och 3680 gram
1 månad: 54 cm och 3980 gram
1½ månad: 56 cm och 4680 gram
2 månader: 57,5 cm och 5370 gram
2½ månad: 59,5 cm och 5980 gram
2 månader och 3 veckor: 6360 gram
3 månader: 60 cm och 6310 gram
4½ månad: 66,5 cm och 8200 gram
6 månader: 68,5 cm och 8840 gram
7 månader och 9 dagar: 70,5 cm och 9490 gram
9 månader: 74,5 cm och 10 350 gram
Dagens vikt: 11 140 gram
Dagens längd: 78 centimeter
Viggo har på ett år gått upp exakt 8 kilo.
Dags för ett års kontroll på bvc, vilket i...
Dags för ett års kontroll på bvc, vilket innebär sprutor... Hoppas lilleman slipper biverkningar!
Förändringar vid månadsskiftet.
Stora ytor skiftas till betydligt mindre.
Vi kommer inte längre att ha några husdjur.
Från Ica Maxi storkund till ny kund på Citygross.
Från frihet till att vara instängd, hänsyn till andra blir viktigt.
Utsikten över åkrar och skog byts till insyn in i någon annans kök.
Fina detaljer blir obefintliga i en miljö lika mysig som en skokartong.
Vackra och underbara svarta trägolv ersätts med fula "antikbetsade".
Ja ni förstår nog vad som är pågång... Och nej, vi ska inte separera!
New York taxi.
Viggos första steg.
Jag svämmar över av lycka och stolthet! Jag hade dessutom turen att lyckas få det på film, hans allra första små steg ♥
Viggos kalas.
Viggos första födelsedag har varit fantastiskt bra! Fullt hus från förmiddagen till sena kvällen. Viggo sov en stund på förmiddagen men skippade eftermiddagsvilan, han hade inte tid att sova. Vid läggdags för natten var han fortfarande glad och ville nog helst vara uppe en stund till men somnade ganska snabbt när han väl kom till ro. Det tar på krafterna att fylla år!
Vi säger tack till alla som kom och firade Viggo!
Idag är det inte bara Viggos dag, det är också tulpanens dag. Jag älskar tulpaner och har 60 tulpaner uppdelat i tre vaser. Så vackert!
Jag blir så arg på mig själv... jag ville fota mycket idag, dagen till ära. Tror ni att det blev så? Nej, jag hade fullt upp med annat. De få foton som finns är katastrofalt dåliga - suddiga, mörka, en tårtspaden mitt i plytet, ungen blundar... Nu är det försent att göra någonting åt och det gör mig så ledsen. Nä, man lär nog anlita en fotograf vid de tillfällen man verkligen vill föreviga med foton.
Idag blir Viggo 12 månader.
Viggos 1 årsdag!
Det är nu ganska exakt ett år sedan.
Ett år av lycka, glädje och kärlek. Det bästa året i mitt liv.
Grattis på födelsedagen älskade Viggo!
Människans ego.
Förberedelser.
Här hemma håller jag på med förberedelser inför morgondagens 1 års kalas. Det bakas just nu och senare ikväll ska jag dammsuga.
Viggo är förresten bättre idag. Om det var magsjuka eller inte kan jag inte svara på, det kan ju lika gärna vara tänder på G, eller till och med en kombo.
Tänka sig, för ett år sedan i den här tiden låg Viggo fortfarande i magen, i tryggt förvar. Jag kommer ihåg att jag var så trött och ledsen kvällen innan han föddes. Jag hade inga känningar alls att det skulle kunna vara en förlossning på gång. Att vara inlagd på sjukan var det sista jag ville just då och jag hade blivit lovade permis nästkommande dag, om jag var i bra skick. Det blev ingen permis men istället en bebis! :)
Idag blir Viggo 52 veckor.
Första årets sista veckobild. Viggo kan sen en tid tillbaka stå själv utan stöd om han vill och vågar, vilket är sällan. P.S Det är gosedjurets svans man skymtar i fram och ingenting annat, hihi!
Ska jag fortsätta med veckobilder måntro?
Magsjuk?
Okej, härmed varnas känsliga läsare. Det blir en hel del äckligt snack nu.
Viggo har varit så dålig i magen idag, 9 blöjor med vattnig diarré. Dessutom har han 40 graders feber. Jag har hela dagen trott att det är tänder på gång men nu är jag inte lika säker.
Vid läggdags somnade han utan problem men vaknade redan efter fem minuter och kräkte ner hela sig själv och sängen. Det vart ett bad för lillen och jag fick bädda rent i sängen. Han kräktes ytterligare en gång innan han till slut, helt utmattad, somnade om.
Vi får väl se hur resten av kvällen och natten blir. Hoppas för tusan att det inte är magsjukan!
Dagens fundering.
Vad tycker ni, måste man det eller räcker det med en glassbuffé och övrigt fikabröd?
Min erfarenhet är att det alltid blir tårta över och ärligt talat är jag inte förtjust i tårta, är dessutom less på att bjuda på det. Funderar på att skippa tårtan men det känns som att folk förväntar sig att det ska vara tårta på ett kalas?
Just när det gäller Viggos kalas blir det lättare ju äldre han blir, när han själv kan önska vad han vill ha på sitt kalas. Vill han ha en chokladtårta och dinosaurie tema, ja då ska han få det. Men just nu har han ingen önskan så varför inte göra det lätt för sig medan man kan?
För ett år sedan.
Torsdagen den 13 januari. För ett år sedan såg jag ut såhär, sprickfärdig!
Senare samma dag åkte jag akut in till Akademiska sjukhuset - jag domnade bort i händerna, ansiktet och svaljet, jag hade ingen kontroll på kroppen, min syn rubbades och jag fick svarta fläckar på synfältet. Jag mådde riktigt dåligt och kunde knappt stå på benen.
Läkarna trodde att det var havandeskapsförgiftning. Flera prover togs och många undersökningar gjordes. Jag blev inskriven på bb och skulle stanna över helgen till att börja med. Det visade sig att mina blodplättar inte klibbade ihop och tillverkningen av nya var dålig. Ingen visste varför. Jag var mycket klen och tanken på en förlossning i det skicket fick mig att gråta. En igångsättning var aktuellt, nästkommande vecka, men det behövdes ju inte...
Vad säger han?
Han har också läten som han upprepar dagligen, tusen gånger om. "Pocka bää" och "gakaa/kakaa" har han sagt i över en veckas tid och jag undrar vad han menar med det? Jag försöker lista ut det men har ännu inte lyckas.
Munnen går i ett på honom. Här drog en lång historia för mig medan han utforskade kökslådan med mjöl, socker, tacokrydda och annat skoj.
Nyvaken Viggo & jag.
Evig trötthet.
Ni som följer mig i bloggen får stå ut med få uppdateringar även denna vecka. Men jag lovar er, det kommer att bli fler uppdateringar framöver och då om roligare saker än sömn och dylikt! Solong!
Idag blir Viggo 51 veckor.
Födelsedagspresent.
Det som på sikt ska köpas till honom är en snygg och stilren vårjacka och ett par skor, pottstol från Babybjörn, en Stokke tripp trapp stol och en växa säng. Viggo tycker om musik och saker som blinkar och låter, om det kan vara till någon hjälp? Han har som sagt leksaker så han klarar sig just nu men vill man ge honom en leksak så skulle det uppskattas om det är leksaker som han kan leka med när han blivit lite större, kanske till sommaren. Jag har dålig koll på vad 1½ åringar uppskattar och leker med, men det finns nog andra som har koll. Lämna gärna tips ni som vet :)
Vad heter växten?
Till våren ska jag köpa nya krukväxter och även krukor. Jag ska unna mig fina och rejäla växter som jag verkligen vill ha.
Viggos kalas.
Kalaset är på hans födelsedag, söndagen den 15 januari med start klockan 14.00. Vi bjuder på diverse fikabröd samt kaffe/dryck. Välkomna!
Banana pancakes.
Enligt önskemål så kommer här receptet på banan pannkakorna. Hoppas det smakar!
Cirka 6 stycken pannkakor.
2 ägg
6 dl mjölk
2½ dl vetemjöl
½ tsk salt
1 msk margarin/smör
2-3 mogna bananer
Vispa sönder äggen i en skål. Tillsätt halva mjölkmängden, hela mjölmängden och saltet. Vispa smeten slät och tillsätt sen resten av mjölken. Mosa bananerna fint och tillsätt i smeten, blanda väl och rör om då och då så att banansmeten inte sjunker till botten. Jag har i en msk flytande margarin i smeten och steker i teflonpanna.
Mollipect.
Igår fick Viggo Mollipect utskrivet men det kräks han upp ganska snabbt. Det var faktiskt likadant i Thailand, då fick han Bisolvon utskrivet och de kräktes han av. Läser man om biverkningarna så är det mindre vanligt att man kräks av Mollipect, men det är alltså ingen konstigt om man gör det. Det känns ju inget vidare att ge honom det när man vet att han kommer att kräkas... Är det inte det ena så är det det andra!
Just nu ligger lilleman och sover, mätt i magen efter en pannkaks lunch. Idag stekte jag banan pannkakor och det fick tummen upp av Viggo! Jag tycker det är toppen att göra pannkakor med frukt i, speciellt banan - det mättar bättre och man behöver inte ha sylt eller socker till. Hur föredrar du att äta dina pannkakor?
Jag hör i babyvakten hur Viggo hostar, han verkar inte sova riktigt. Jag ska väl passa på att göra någon nytta innan den lille terroristen kliver upp igen.
Månadsbilden.
Men den 11:e månadsbilden ser inte riktigt ut som de andra 10 (Här kan ni se den 11:e månadsbilden.). Tanken var att göra en fin månadsbild i Thailand men eftersom att Viggo var sjuk skippade jag det. Först igår kom jag på att vi skulle knäppa månadsbilden men för det första är han närmare tolv månader nu och dessutom har det hänt så otroligt mycket med utseendet och utvecklingen dessa veckor, det känns inte rätt att kalla bilderna för 11 månadersbilder. För det andra så var det omöjligt att knäppa kort på den lilla terroristen!
Ja ni ser ju själva hur bra bilderna blev, haha!
Resan till Thailand.
Istället kan jag berätta att våran son var sjuk hela resan. Vi utnyttjade hotellrummet till max och besökte sjukhuset tre gånger. Stranden besökte vi en gång och det var avklarat på en halvtimme. Jag som vanligtvis inte gärna vistas på hotellområdet i onödan fick nöja mig med att lapa sol vid poolen en stund mitt på dagen när Viggo sov, jag fick finna mig i att äta på hotellets restaurang även om jag helst vill äta billig mat från ett stånd på gatan (godaste maten!).
Resmålet, Karon Beach/Phuket, är inget ställe jag kommer att besöka igen. Det är på tok för mycket turister för att jag ska trivas! Det bodde två Storviks familjer på samma hotell som oss, det säger ju en hel del. Och någonting annat det kryllar av är horor, och otrevliga ryssar! Burmeserna verkar ha tagit över försäljningen i Phuket området och är lika vidriga som iglar. Vi for iväg med tuk tuk till Patong vid två tillfällen och vi besökte en stor marknad samt shopping centrum i Phuket Town. Jag shoppade knappt någonting till mig själv även om det fanns en del fina fynd. Ångrar mig såklart i efterhand.
Att resa med barn är för oss någonting nytt, det är verkligen spännande och annorlunda om man jämför med våra tidigare resor. Man vet aldrig vad som väntar! Första veckan var Viggo, trots feber och annat elände, väldigt glad och enkel att ha med sig. Han älskade all uppmärksamhet thailändarna gav honom och nöjde sig med att sitta i vagnen och titta på allt nytt och spännande runt omkring. Andra veckan blev Viggo sjukare och inte lika tålmodig. Inte undra på när han haft feber i värmen i över en veckas tid.
Semestern blev som sagt inte vad vi hade hoppats på - jag kom hem blek och totalt utmattad. Men det var roligt att åka iväg i alla fall! Nu har vi nya erfarenheter att ta lärdom av. Vi vet till exempel att vi tog med för mycket mat till Viggo och för få Ella´s Kitchen smoothies, att åka nattflyg med barn är guld men inte dagsflyg, riktig tillagad thaimat är för starkt för spädbarn... Det sistnämnda är ett litet skämt som bara jag och Viktor förstår.
Jag är inte skrämd för att resa med barn igen, tvärtom. Jag längtar till solen och värmen, det känns som att jag inte fick någonting av det på våra 15 dagar. Bjuder ett gäng bilder från "semestern". Är det något ni undrar över så fråga gärna.
Jag hjärta Dig.
Jag och min finaste lille Viggo ♥
Det är inte ofta vi fotograferas tillsammans tyvärr.